Allt fler åtalas för människosmuggling: fler åtal har väckts hittills i år än totalt under hela förra året. Det rapporterade Svenska Dagbladet i tisdags.
Två fall som tidningen tar upp är verkligen snarlika. Ahmed Saied hämtade sin fru och sina barn i Danmark i december förra året, de blev stoppade i gränskontrollen vid Öresundsbron där de visade ID-handlingar och förklarade att frun och barnen skulle söka asyl. Ahmed Saied dömdes 31 maj i år för människosmuggling, ringa brott i Malmö tingsrätt.
Sex mil därifrån, i Ystads tingsrätt frikändes i maj en 49-årig syrisk man som åtalats för människosmuggling. Han hade hjälpt sin dotter ta färjan från Tyskland för att söka asyl i Sverige. Vid ankomsten till svensk hamn tog de kontakt med gränspolisen för att förklara att dottern ämnade söka asyl. I den friande domen refererades bland annat till att man enligt Europakonventionen bör ta särskild hänsyn till ”den speciella relation som i regel råder mellan medlemmar av samma familj” och till att de direkt vid ankomsten i Sverige hade anmält att dottern ville söka asyl.
Människosmuggling är ett allvarligt brott. Hur kommer det sig då att så lika fall kan dömas så olika? Det är uppenbarligen otydligt hur lagen ska följas. Det är ett särskilt stort problem i Sverige där vi, till skillnad från till exempel USA och Storbritannien, framför allt dömer utifrån hur lagen har kodifierats. I de fall, som här, lagen är otydlig tittar man i stället på vägledande domar från tidigare, snarlika fall i högre instanser.
En sådan är en dom från Högsta domstolen från 2009. I den körde en man sin syster, svåger och deras son från Tyskland till Sverige för att söka asyl. Mannen dömdes för människosmuggling, ringa brott, till dagsböter. Skälet var att de inte hade angett till den första svenska myndighet de kom i kontakt med, tullkontrollen, att de ämnade söka asyl i landet.
I mångt och mycket verkar fallet identiskt med Ahmed Saieds – och fallen dömdes snarlikt. Men en viktig skillnad är att Saied och hans familj vid första kontakten med svenska myndigheter angav att de tänkte söka asyl. Underlåtenhet att informera om att de skulle söka asyl var skälet till att mannen som 2006 körde sina anhöriga från Tyskland till Sverige blev dömd till människosmuggling. Hade man följt den vägledande domen hade kanske Ahmed Saied frikänts.
Men inte heller denna dom är särskilt tydlig, och det finns andra skäl som är relevanta i åtal om människosmuggling. Det här är dock ett angeläget problem. I och med att sommarens ändringar i asyllagen har försvårat anhöriginvandring kan fler väntas försöka hjälpa sina anhöriga in i landet för att söka asyl. Då krävs det att man dömer snarlikt i snarlika fall. Antingen måste lagen kodifieras tydligare eller så behöver vi fler vägledande domar. Om du är människosmugglare eller inte beror inte på om du är i Malmö eller Ystad.