Masoud Kamali hävdar i UNT (8/1) att jag i en artikel i tidskriften Respons vilseleder då jag behandlar anklagelser som i början av 2000-talet riktades mot min kollega Anders Westholm då han ledde Sveriges första integrationspolitiska maktutredning och vad det ledde till (nr 6 2019). De anklagelser om rasism som Kamali och hans kolleger riktade mot Westholm var grundlösa. Westholms utredning som höll hög vetenskaplig kvalitet lades på grund av anklagelserna ner av integrationsministern Mona Sahlin.
Kamali fick en egen utredning vars slutsatser främst var ideologiska – inte vetenskapligt grundade. Westholm och hans kolleger försökte förklara variation i hur integration lyckats eller misslyckats och hur xenofobi och fördomar uppstår. Kamali och hans kolleger levererade en utredning som byggde på grovt generaliserande antaganden om att rasism i Sverige genomsyrar så gott som hela samhället.
Det är helt korrekt att fördomar, xenofobi och rasism – till och med i ordets ursprungliga betydelse – går att finna i samtliga samhällsskikt. Att utifrån det dra slutsatsen att samtliga medborgare, eller i vart fall de ”vita”, är rasister är oförsvarbart. När sådana anklagelser ideligen upprepas i ett samhälle där medborgarna genom åren röstat fram en liberal invandrings- och flyktingpolitik och där en överväldigande majoritet ser positivt på mångfald, så blir effekten att fördomar och fientligheter i samhället ökar. Det är påfallande hur lik retoriken hos Kamali och hans ”antirasistiska” kolleger är den som tillämpas av Sverigedemokrater om man bara byter ut till exempel ”vita” eller ”icke-rasifierade” mot ”muslimer”. Det handlar om allvarliga och oförsvarbara generaliseringar om stora grupper i samhället.
Men varför är Kamali så missnöjd? Han fick en egen utredning, men sade själv att leda den var värre än tortyren i Iran (DN, 6/8 2006). Han fick trettiotvå månaders avgångsvederlag från Mitthögskolan, men det var ett bevis på rasism. Hans utredning fick trots de vetenskapliga bristerna stort politiskt genomslags som omsattes vid myndigheter i Sverige genom informationsprogram och åtgärder som, helt enligt Kamalis synsätt, utgår från att alla dess ”vita” anställda i någon mån är rasister - medvetet eller omedvetet (Respons nr. 1, 2019).
Vi befinner oss i dag i ett kulturkrig som förhindrar saklig debatt och viktig forskning. Det omfattar i dag mycket mer än vad Kamali kan ställas till svars för. Men han var en nyckelperson när det började.
Sten Widmalm
Professor i statskunskap