Emma Jaenson raljerar när hon kommentar Amnesty Sápmis insändare om det rasbiologiska bildarkivet i Uppsala. ”Föremål, bilder och texter censureras, repatrieras och ’farliga’ föremål plockas bort ur samlingar”.

Vi har inte begärt någon censur – varken av bilder eller texter. Vi skriver att universitetet i ett nyhetsbrev om bildarkivet visar brist på förståelse över hur samer upplever de kränkande bilderna. Jaenson sätter citattecken kring ”kränkande bilder”. Varför är det så svårt att sätta sig in i hur det känns att vem som helst kan titta på nakenbilder på ens mormor? Vi har sett hur bilder används i reportage; närbilder på nakna småbarn och kvinnor som har tvingats posera som nakenmodeller. Övergreppen reproduceras. 

Jaensons kommentar om totempålen vittnar om okunskap om folkrätten. Om Haislafolket vill följa sitt folks traditioner och låta totempålen återgå till naturen så har de rätt till det, oavsett vad UNT:s ledarsida tycker. Repatriering handlar om urfolks rätt till kvarlevor och ceremoniella föremål, enligt FN:s urfolksdeklaration, inte att ”farliga föremål plockas bort ur samlingar”. 

Jaenson undrar hur Amnesty Sápmi hade ”reagerat om Uppsala universitet i stället valt att inte visa någon av de bilder som togs på samer i början av 1900-talet, att helt plocka bort den biten hur historien?”. 

Vårt svar: Det inte är Uppsala universitets sak att bestämma över bildmaterialet. Äganderätten bör övergå till Sametinget. Det är också Sametingets uppfattning. 

Självklart ska Sveriges rasistiska politik gentemot samerna och andra minoriteter beskrivas. Sverige ska inte dölja rasbiologernas gravplundringar, skallmätningar och skändningar av heliga platser. Det är en del av berättelsen om Sverige. Vi har en myndighet – Forum för levande historia – vars uppdrag är att beskriva brott mot mänskligheten. De bör få en tredje uppgift av regeringen, nämligen att informera om Sveriges systematiska övergrepp av urfolket samerna. 

Kerstin Andersson, Amnesty Sápmi

Eva Forsgren, Amnesty Sápmi

Madeleine Körössy, Amnesty Sápmi

Svar:

Jag skrev inte att just ni krävt censur, däremot att det finns en övergripande rörelse som bidrar till att bilder censureras, repatrieras och plockas bort ur samlingar.

Totempålen repatrierades inte till Haislafolket på grund av att den var ett farligt föremål. Parallellen till totempålen var att en hundraårig kulturartefakt – som hade beundrats och studerats att mängder av människor – raderades från historien när den repatrierades. Den begravdes och ruttnar i jorden, med hänvisning till folkrätten.

Alla bör kunna ta del av Sveriges och Uppsalas historia, framför allt ur vetenskaps- och studiesynpunkt. 

Emma Jaenson, ledarskribent