Söndagens ledare i UNT (16/2) kommenterar försvenskningsprocessen i Tornedalen. Det är bra att frågan diskuteras men den är mer komplicerad än vad ledaren antyder och verkligen inte jämförbar med folkmordet på kristna i Turkiet.
Jag är vice ordförande i Föreningen Tornedalingar i Uppsala, en lokalavdelning till Svenska Tornedalingars Riksförbund. Vi menar att vår centralstyrelse på bräcklig och delvis felaktig grund driver en etnopolitik som saknar perspektiv, distans, balans och proportioner. Vi motsätter oss beskrivningen av statens sätt att behandla tornedalingar som övergrepp. Tornedalingar har i allt väsentligt behandlats som andra svenskar, med samma rättigheter och skyldigheter. Det finns mycket skrivet om språkpolitik i Tornedalen och om rasbiologiska undersökningar som inte stöder STR-T:s syn.
Ett centralt statligt förbud att prata finska i skolan fanns inte, men en anmodan att skolbarnen skulle tala svenska. Syftet med ”försvenskningen” i Tornedalen var tvåspråkighet, att tornedalingar skulle få bättre förutsättningar att klara sig i samhället, majoriteten var då ensidigt finskspråkig. Staten hade inga synpunkter på vad tornedalingar talade i hemmen eller annanstans. Vår centralstyrelse talar i negativ bemärkelse om det språkbad vi utsattes för. Nu gäller för flyktingbarn vikten av att de vistas i svenskspråkiga miljöer, alltså språkbad i positiv bemärkelse. Rasbiologiska undersökningar gjordes av Herman Lundborg som enskild forskare vid Uppsala universitet och senare vid Rasbiologiska institutet bildat 1922. Sådana gjordes över hela Sverige men främst av samer och är starkt kopplade till Lundborg som person. Det politiska syftet med institutet var att främja folkhälsan, inte att bedriva rasbiologi i den bemärkelse termen fått med nazismens framfart. Regering/riksdag stoppade redan 1936 den inriktningen och avpolletterade Lundborg.
Vi delar synen att språkpolitiken Tornedalen om än oavsiktligt fick negativa konsekvenser för vårt modersmål tornedalsfinska, nu meänkieli. I brist på uppmuntran är den på utdöende precis som olika svenska dialekter. Detta är en fråga som innefattar även det naturliga i att föräldrar valt att tala svenska i hemmet för att deras barn ska ha bättre förutsättningar att klara sig i samhället än de själva haft.
Bengt Bucht
Föreningen Tornedalingar i Uppsala
Svar:
Tack för svaret. Folkmordet på kristna i nuvarande Turkiet gavs som exempel på när en stat inte erkänner historien. Det var givetvis ingen jämförelse.
Sakine Madon
Politisk chefredaktör