Ledare: Tillsätt extra resurser för de ensamkommande

Replik

För fem år sedan kom ett antal unga människor till Sverige. De hade flytt från krig och förtryck. Då var de barn enligt den definition som finns i barnkonventionen. Men våra myndigheter hann inte med att granska deras skäl för asyl innan de fyllde 18 år. Eftersom ungdomarna varit här länge och blivit drabbade av denna försening togs den nya gymnasielagen fram skyndsamt. Det gav dem en möjlighet att gå klart gymnasiet och att snabbt skaffa jobb efter examen och därmed få en chans till uppehållstillstånd i Sverige. Under de här fem åren har vi i Sverige bekostat uppehälle och studier i grund- och gymnasieskola. Många har valt omsorgsprogrammet och många jobbar också redan nu som vikarier inom äldreomsorgen. 

Gymnasielagen kräver att den unge ska ha skaffat sig ett tillsvidarejobb eller en varaktig anställning om två år inom sex månader efter avslutat gymnasium. Detta har i Migrationsverkets tolkning blivit just en tillsvidareanställning, något som är nästintill omöjligt även för en ungdom som är född och uppvuxen i Sverige av svenska föräldrar. Nu med coronapandemin har detta blivit allt svårare eller rentav omöjligt. 

När en kommun överväger att göra en investering finns alltid övervägandet när investeringen kan beräknas löna sig. Att ha bistått dessa ungdomar fram till nu ska ses som en investering och det är självklart att kommunerna nu vill se att investeringen återbetalar sig. Ett antal politiska företrädare från många kommuner i Sverige och från i stort sett alla partier har krävt att det enda rimliga skulle vara att ge dessa ungdomar permanent uppehållstillstånd därför att de efter att ungdomarna slutfört sina studier ”vill skörda frukterna av sina investeringar”. Förutom det rent humanitära perspektivet att dessa unga har tillbringat mer än en fjärdedel av sitt liv i Sverige vore det helt galet att kasta bort den investering som gjorts och detta dessutom till den extra kostnad det skulle innebära att utvisa dem till ett land de kanske aldrig satt sin fot i. 

På kort sikt krävs att de får de möjligheter som behövs för att de ska klara sin gymnasieutbildning. Inte alla ungdomar har ett hem där de kan studera i lugn och ro, alla har inte heller tillgång till dator och internet. Det finns också många som på grund av psykisk ohälsa och andra särskilda behov har svårare att klara av individuella studier på distans. 

Just nu ser vi permitteringar och uppsägningar inom många branscher där ungdomar traditionellt har en möjlighet att få arbete. Vi ser också risker med att det kan bli en långvarig situation med ökad arbetslöshet. Detta kommer att drabba ungdomarna som omfattas av nya gymnasielagen oproportionerligt hårt. För dem betyder det inte bara att de riskerar arbetslöshet, utan även att de kommer att utvisas efter upp till sex år i Sverige. Och de vi talar om är en begränsad grupp om endast cirka 7000 unga människor. 

Rädda Barnens uppsaladistrikt anser 

Att kommunerna ska tillsätta extra resurser för att säkerställa att alla ungdomar klarar av sin skolgång. 

Att unga i och med covid-19 ska ges extra tid att avsluta sina gymnasiestudier. 

Att kravet på fast anställning ska ändras till krav på högre studier, kortare eller längre anställningar eller anställningar med lönebidrag för unga med funktionsnedsättning.