I vår samtid benämns viljan till något bättre alltför lättvindigt som orimlig och svårsmält. När Uppsala studentkår lyfter frågan om studenters ekonomi avfärdas vi just så av Karl Rydå i en ledare i UNT (21/9). Svaret präglas av en bristande insikt om studenters situation och ett misskännande av hur olika gruppers behov är sammankopplade.
Angående studenters ekonomi går Rydå delvis på egen erfarenhet och delvis på läget för studenter i allmänhet. Centralt är en bild av att studenter kan uthärda en knaper tillvaro då man har få ekonomiska åtaganden och tillförsikt om en hög lön i framtiden. Att det här inte stämmer för många studenter ges liten vikt. Rydå bör även påminnas om att examen följs av återbetalning, inte återbäring.
2020 rapporterade CSN att studiemedlet inte räcker till för 24 procent av alla studenter. 2 av 3 studenter vänder sig till andra inkomstkällor för att få ekonomin att gå ihop – ofta genom extrajobb ovanpå heltidsstudier. Rapporten visar även att studenter har sämre förmåga att hantera oväntade utgifter än allmänheten. Extra utsatta är studenter med barn eller utländsk bakgrund.
Att kåren vill flytta fram positionerna för studenter krockar inte med andra gruppers möjlighet att flytta fram sina. Ändå ifrågasätter Rydå våra krav med referens till den arbetande befolkningens stagnerande löner – krympande relativt till inflationen. Från vårt perspektiv är behovet av löneutveckling nära sammankopplade med våra krav och medlet för att uppnå dem detsamma – starka organisationer med förmåga att kräva förbättringar för gruppen man representerar.
Det finns samklang mellan krav på bättre lön och tillräckliga studiemedel. Dissonans uppstår endast för ledarskribenter som hör enfaldigt tjat i enträgen kamp eller använder den ena gruppens behov för att mota den andras. Vi har krävt högre studiemedel länge eftersom det behövts länge. Vi kommer inte sluta och det hoppas vi att de som kämpar för bättre lön inte gör heller.
Anton Sánchez Sulejmani
Linnea Rydén
Alexander Wilson van Deurs
Svar
Uppsala studentkår fortsätter att blanda äpplen och päron. Det är inte bara rimligt, utan viktigt, att studiemedlet är tillräckligt både för att klara studierna och för att leva ett gott liv som student. Så är det i dag, med dagens nivå på studiemedlet. Däremot är det inte rimligt att kräva samma standard som om man förvärvsarbetade eller som när man bodde hemma med två förvärvsarbetande föräldrar. Den standarden kommer senare. När utbildningen är över och man kan börja jobba med det man pluggat till.
Karl Rydå