I juli 2019 svarade jag Sakine Madon att Uppsala universitets paneldebatt i Almedalen inte hade syftet att lyfta kvotering som verktyg för jämställd rekrytering. Den intresserade finner inspelningen på Youtube där man kan konstatera att en i panelen uttryckte stöd för kvotering medan resten, till exempel Fredrik Bondestam, var oeniga. Utgångspunkten för panelen var Albrightstiftelsens rapport Vetenskapsmannen inte kvinna och syftade till att diskutera varför akademin fortfarande har en manlig dominans till antal och tolkningsföreträde; ett besvärande faktum. Om man inte lever med antagandet att kvinnor är lite dummar än män – vilket det finns en del som gör - så borde man sträva efter en jämställd akademi. Att den inte är det är ett underbetyg inte bara till lärosäten utan också dem som finansierar forskning.
Vi vet genom, kvalitetsgranskad, forskning att svenskt arbetsliv är könskodat så att kvinnor och män är ute i arbetsliv till ungefär lika stora delar men gör helt olika saker. Män jobbar med vissa saker på vissa nivåer och kvinnor med andra. SCB:s alla mätningar visar att det i praktiken inte finns några jämställda befattningar i Sverige. Den könsindelningen gynnar inte någon, faktiskt inte ens de män som fortfarande besitter tolkningsföreträde och resursfördelningsmakt. Detta är en av grunderna för bestämmelserna i diskrimineringslagen om att man SKA rekrytera för att uppnå jämställdhet om man har befattningar där ettdera könet har en lägre andel än 40 procent. En del tror att kvotering är rätt väg att gå. Andra menar att det inte är det. Jag menar att vi inte har hittat något rätt sätt att verka för jämställdhet när det kommer till rekrytering. Det är under utveckling. Uppsala universitet jobbar inte med kvotering och uppfattningen att det i det fördolda ska smugglas in kvinnor i leden förefaller bygga på åsikter istället för fakta.
Anneli Häyrén
jämställdhetsforskare och likavillkorsexpert
Svar:
Märkligt. När jag åter lyssnar på seminariet hör jag åter argument för kvotering. En deltagare är mest entusiastisk, men även Bondestam från Nationella sekretariatet för genusforskning säger att det är ”viktigt med kvotering”. En tredje talar om ”gruppens totala score”, om att fylla ”volymen”. Ingen invänder. Vilket var min poäng, att universitet borde bjudit in åtminstone en tydlig kritiker.
Häyrén viftar nu även bort den kvotering som Maxim Zabzine, professor och avdelningsföreståndare för teoretisk fysik, vittnar om i nyutkomna ”Genusdoktrinen”.
Simsalabim, borta! Det också.
Sakine Madon
politisk chefredaktör