Donationsveckan pågår nu och påminner om att fler organdonatorer behövs. Liksom i en tidigare krönika (UNT 7/11 2019) pläderar Sakine Madon i en ledare i UNT 16/11 för att donationsregistret ska förändras. Vissa politiska partier (bl a KD) har föreslagit att alla över 18 år skrivs in som positiva till donation i donationsregistret. Den som inte vill donera måste då aktivt stryka sig i registret. Man menar att detta bättre skulle avspegla den övervägande positiva inställningen till donation i befolkningen.
Men ett förändrat donationsregister tillför ingenting. Man får redan idag utgå ifrån att den som inte registrerat sig (eller meddelat sin inställning muntligt eller på donationskort) är positivt inställd till donation. Vi har redan det som kallas förutsatt (presumerat) samtycke. Detta bygger på att man i undersökningar visat att en stor majoritet av befolkningen är positiv till donation.
Dessutom föreslås nu att de närståendes inte längre ska ha rätt att motsätta sig donation då den avlidnes vilja inte är känd. Detta är den sk vetorätten som ska tas bort. Det är ett av förslagen i den senaste utredningen på området (SOU 2019:26, Organbevarande behandling för donation), som nu lett till en proposition. Med det förslaget hoppas man att fler fall där förutsatt samtycke gäller också kommer att leda till donation.
Villkoren för sökning i Donationsregistret ändrades 2018 genom en ny förordning (SFS 2018:307). Det innebär att behörig personal får söka i registret innan en person som bedöms vara döende har avlidit. Därmed kan den fortsatta behandlingen anpassas om organdonation bedöms vara möjlig.
Alltså: den som sagt ja till donation på ett eller annat sätt samtycker till att bli donator. Den som inte sagt någonting förutsätts samtycka. De närstående kommer då inte att kunna motsätta sig donation.
Den som sagt nej blir inte donator. Hen bör helst ha infört detta i donationsregistret, där det är tillgängligt om donationsfrågan skulle aktualiseras.
Knappt en femtedel av befolkningen har meddelat sin inställning till donation i donationsregistret. I registret finns alltså en blandning av ja- och nejsägare. Om propositionen antas i vår kommer ett ja också att rymma ett samtycke till vissa åtgärder inom donationsprocessen. Kopplingen mellan ett ökat antal registrerade och ett större antal organdonatorer är inte omedelbar; vi måste ha registrerat ett ja – och vi måste dö först. Och det kan dröja länge. När det väl händer måste en organdonation vara medicinskt möjlig. Bara en del av dem som samtyckt till donation blir till slut donatorer. Det är ändå viktigt att så många som möjligt tar ställning i donationsfrågan!