Replik
Återigen hamnar mitt yrke och min yrkesroll – kommunikatör – i skottgluggen för en debatt som handlar om vad Uppsala kommun ska ha för uppdrag och hur skattepengarna ska användas.
Vi kommunikatörer hittar inte själva på våra arbetsuppgifter utan får, precis som alla andra kommunanställda, uppdrag från kommunens nämnder och förvaltningar.
Kommunikation är en stödprocess som bidrar till att nå uppsatta mål och ge resultat. Att anklaga oss för att kommunen sätter upp höga och ambitiösa mål är ungefär som att anklaga kommunens 110 (?) ekonomer för att skattesatsen är för hög eller att budgeten inte går ihop.
Några exempel på uppdrag där vi kommunikatörer är inkopplade just nu är att få fler att vilja vaccinera sig mot covid-19, göra ett aktivt skolval, låna böcker på biblioteket, söka till en vuxenutbildning och att nattvandra på stan. Webben uppsala.se är ett nav för kommunens externa kommunikation, där kan alla som vill få en god inblick i vad vi kommunikatörer arbetar med.
Varsågod att gå in och fundera på vad som ska bort eller läggas till!
Erik Boman, kommunikatör på Uppsala kommun
Svar
Som påpekas i krönikan är det inget tvivel om att kommunikatörer inom kommunen behövs och gör en del viktigt arbete.
Men kommuner lägger alltmer pengar på kommunikation. Kommunala kommunikationsprojekt har vuxit de senaste åren. Uppsala kommun hade under 2019 300 webbplatser och det är Uppsalaborna som betalar för det. Det frågas vad som bör läggas till eller tas bort bland era arbetsuppgifter. Men då har man inte förstått vad som kritiseras. Kommunalt anställda avlönas av skattebetalare. De är ansvariga som bör argumentera varför det är rimligt att mina och andras pengar ska läggas på just det de väljer att prioritera – inte tvärtom.
Och frågan vad som motiverar de många kommunikatörerna kvarstår. Det är ett generellt problem att olika stödfunktioner som kommunikatörer och administratorer blir fler och fler, samtidigt som de som arbetar "på golvet" blir färre och färre. I Vårdförbundets tidning Vårdfokus (4/6 2018), visades exempelvis att antalet administratörer hade gått om antalet läkare i vården. Inom universitet och högskolor har antalet kommunikatörer fyrfaldigats från 225 under 2001 till 856 under 2019 (SvD 9/10).
Varje kommunikatör som anställs hade kunnat vara ett vårdbiträde på ett äldreboende, eller en extralärare. Så vad motiverar att kommunen väljer att lägga pengar på så många kommunikatörer?