Vid rektorsseminariet den tredje mars i Humanistiska teatern diskuterades det fria ordet inom akademin. Upprinnelsen var den händelse där en lektor hade anmälts för att ha använt ett kontroversiellt ord som svar på en fråga om att söka information om ’ras’ i gamla arkiv.
Madon anser (5/3) att vi bara bjöd på luddig otydlighet och avslutar: ”Men kritikerna, däribland flera universitetsanställda, tycker ju inte att Aronsson gjorde fel. De har rätt att veta vad som ska gälla”. Men det är problematiskt att UNT på ledarplats – ”Fegt av Uppsala universitet att ducka” - låtsas om att svar inte gavs på flera centrala frågor. Några svar:
Om fallet. Jag konstaterade på seminariet helt enkelt att Aronsson inte ska och kan klandras för sitt ordval. Med hänvisning till att jag själv tagit del av den inspelade paneldebatten sa jag just det som Madon efterlyser: Hon gjorde inte fel. Aronsson påpekade att ordet kunde vara kontroversiellt, men satte också in ordet i sin historiska och politiska kontext. I panelsamtalet var hennes svar på studenternas fråga helt enkelt klargörande. Detta tycks inte Madon ha hört.
Om identitetspolitikens logik. Vi sade vid seminariet (och tidigare i blogg): ”Personliga attribut ska såklart inte ha någon betydelse för vem som ska delta i ett akademiskt samtal eller vem som får yttra vad i olika diskussioner.” Det är identitetspolitikens motsats.
Om förbjudna ord. Inom akademin kan vi tala om vilka begrepp som helst, oberoende av vilka vi är. I forskning och undervisning är det ofta relevant att tala OM begrepp och uttryck som vi idag inte vill använda i vår vardag. Håller vi oss till det fortsätter vi att vara en öppen akademi med högt i tak.
Om hanteringen. Jag klargjorde att det är ledningen för en institution, med sin kunskap om kontexten och om villkoren för utbildning och forskning i ämnet som ska fatta beslut om man går vidare i någon form, inte det administrativa stödet.
Torsten Svensson
Vicerektor, humaniora och samhällsvetenskap
Svar:
Om Aronsson inte gjorde fel måste Uppsala universitet ha gjort fel som läxade upp Aronsson. Det är den ”detaljen” Svensson och rektor Eva Åkesson inte låtsas om. I stället för att antingen medge att Aronsson behandlades illa, eller stå för universitetets agerande, säger man varken eller. På rektorsseminariet frågade universitetsanställda gång på gång vad som ska gälla framöver. Otydligheten kritiserades, och det med rätta.
Men visst, Svensson kan för all del hävda att det är min hörsel som det är fel på.
Lycka till.
Sakine Madon
Politisk chefredaktör