Sakine Madon har rätt i att man i ”teokratier med hårda hädelselagar … stenar, torterar och hänger människor.” (UNT Ledare 31/1) Min poäng var dock att om en icke-muslim i Sverige bränner koranen är det inte hädelse. Han är ju inte bunden av islams bud och gärningen riktar sig inte mot koranens innehåll, utan mot muslimer som grupp.
Att det förhåller sig så framgår när justitieutskottets ordförande Richard Jomshof (SD) säger att ”blir de upprörda, så elda hundra till”. SD är riksdagens näst största parti, apropå Madons påpekande att Paludan endast erhöll 156 röster i valet. Det finns ingen anledning att underblåsa den misstro mot andra kulturer som finns i ett tidigare homogent land som Sverige. Mångfaldsbarometern har sedan 2005 visat att det i Sverige finns ett utbrett motstånd mot islam samtidigt som den kulturella distansen är störst mot personer från Mellanöstern. Det är sant att det, till skillnad från Hitlertyskland, inte är statsmakten som arrangerar bokbål, men koranbränningarna skyddas trots allt av myndigheter och polis.
I en artikel i SvD (19/4 2022) försvarar juristprofessorn Mårten Schultz den svenska synen på brännandet av koranen, men påpekar samtidigt att ”det är viktigt att komma ihåg att detta inte är något som automatiskt följer av yttrandefriheten”. Ett förbud mot att skända religiösa urkunder ”är fullt förenligt med ett rättighetsperspektiv på vad en stat kan, får och bör förbjuda”. Ett exempel är Finland där brännandet av heliga skrifter är ett brott mot trosfriden, det vill säga samlevnaden mellan kulturer.
En lösning som föreslagits av professor Bo Rothstein (Expressen 25/4 2022) är att som försvar av tryckfriheten förbjuda rituella bokbränningar: ”Bokbål som politisk manifestation hör helt enkelt inte hemma i en demokrati, alldeles oberoende av vilka böcker det är som bränns”.
Kjell Magnusson
Svar
Att förbjuda ”rituella bokbränningar” skulle inte få konflikten att försvinna. En provokatör som Rasmus Paludan kan spotta på Koranen, sparka på den, riva ut bokens sidor. Samma stater som i dag protesterar mot koranbränningen accepterar inte heller Muhammedkarikatyrer, varför, hur eller av vem de än visas.
Redan för över 30 år sedan fick författaren Salman Rushdie, för romanen Satansverserna, en fatwa mot sig. Just Rushdie är den som uttryckt det bäst: ”What is freedom of expression? Without the freedom to offend, it ceases to exist.”
Det är skillnad på att hetsa, uppvigla och hota, och på att ”förolämpa” religion.
Sakine Madon, politisk chefredaktör