Maria Ripenberg har i en ledarkrönika i (UNT 22/11) tagit upp frågan om dödshjälp och har fel på två punkter.
Hon har angripit mig för det jag sagt om det tragiska fallet med den dråpdömde mannen i Nordingrå: ”De skulle inte ha behövt hamna i den här situationen, utan hon skulle ha fått hjälp att avsluta sitt liv själv.” Alla som sett Malou von Sivers intervju med maken, som nu dömts till 1,5 års fängelse, inser att situationen var fullkomligt desperat för detta svårt drabbade par där hon hade en så svår variant av den neurologiska sjukdomen ME att den palliativa vården stod maktlös.
När jag hävdade att ”De skulle inte ha behövt hamna i den här situationen, utan hon skulle ha fått hjälp att avsluta sitt liv själv” talade jag inte om självmord. Det jag avsåg var att vi i Sverige borde ha en lagstiftning i Sverige som tillåter frivillig dödshjälp till beslutskapabla, obotligt sjuka patienter i livets absoluta slutskede när allt hopp är ute och när palliativa vården inte kan hjälpa.
Maria Ripenberg har uppenbarligen inte förstått att det är skillnad mellan självmord och läkarassisterad dödshjälp genom den parallell hon drar med ånger efter självmordshopp från Golden Gate-bron i San Francisco.
Professorn i psykiatri Johan Cullberg tydliggör skillnaden. Självmord innebär att drastiskt förkortar det egna livet vanligtvis på grund av en djup depression eller annan allvarlig psykisk störning.
Läkarassisterad dödshjälp däremot innebär att man vill föregripa den plåga och utsatthet som ligger i döendeprocessen som tar sitt obönhörliga slut troligen inom ett halvår. Här får patienten efter noggrann bedömning ett recept på en dödlig dos av ett läkemedel som tas vid ett tillfälle man väljer själv. Här är det döendet som förkortas, inte livet.
Barbro Westerholm, riksdagsledamot (L)
Svar
Det som framkommit kring fallet i Nordingrå är att kvinnan lidit av ME/CFS. Det är en sjukdom som orsakar stort lidande. Enligt 1177 och Netdoktor är orsakerna oklara, men ME/CFS är inte associerat med ökad dödlighet. Bara var tionde tillfrisknar helt, men en stor andel ser en viss förbättring med tiden.
Barbro Westerholm kopplar ihop ME med vård i livets slutskede (palliativ). Hon anser det rimligt att ME-sjuka Camilla Lindeskog fick hjälp att dö i Schweiz (där endast läkarassisterat självmord är tillåtet). Den frivilliga dödshjälp L beslutat utreda skulle dock gälla "då palliativ vård sviktar".
Maria Ripenberg