En förlorad ledamotsplats i kommunstyrelsen påverkade inte alls UPs beslut att verka i opposition. Det avgjorde partiets ledning direkt efter valet. Kersti Kollberg har fel i krönikan (UNT 22/10) att det spelade en roll för Utvecklingspartiets, UP:s, ställningstagande. Oavsett vilka partier avtal slutits med, så var det inriktningen.
Uppsalapaketet och spårvägsprojektet, som kraftigt påverkar Uppsalas framtid, är dåligt förankrade bland Uppsalaborna. Det är en oacceptabel demokratisk ordning och inte försvarbart. En folkomröstning är en extremt billig metod för att ge Uppsalaborna en viktig möjlighet att påverka sin boendemiljö och därigenom betydligt bättre kunna värdera folkviljan om hur Uppsala ska utvecklas.
UP tar sedan partiets start avstånd från en spårvägsteknik som kan jämföras med den som i Uppsala lades ner 1953. Vi är väl medvetna om vad som hänt inom tekniken även på spårvägsområdet. Tyvärr har många inte alls insikt om vilken enorm teknisk utveckling som skett inom all annan kapacitetsstark kollektivtrafikteknik. Utveckling där går betydligt fortare, särskilt kopplat till ekonomi, miljö, hållbarhet och anpassning till klimatet.
UP:s huvudsyfte med omtag av Uppsalapaketet och spårvägsplanerna är att uppnå en bred uppslutning i kommunfullmäktige. Det är mycket viktigt i frågor med enorma konsekvenser lång tid framöver för alla Uppsalabor. Kersti Kollberg har fel om när beslutet om Uppsalapaketet fattades. Det var redan i slutet av 2017. Det beslut som fattades i stor splittring 2021 var att stötta spårväg som teknikval.
Lars S Björndahl, Utvecklingspartiet demokraterna, UP
Thomas Blomqvist, Utvecklingspartiet demokraterna, UP
Svar
Utvecklingspartiets vilja att genomföra kommunal folkomröstning om spårvägen väcker frågor. Partiet har den bestämda uppfattningen att spårväg inte ska införas i Uppsala. Ändå kräver man att Uppsalaborna ska få uttrycka sin mening i frågan.
Vad händer om utslaget blir ja? Ska ”folkviljan” då respekteras och UP börja driva införande av spårväg enligt Uppsalapaketets intentioner? Eller utgår man från att det blir nej – och varför ska då Uppsalaborna ändå tillfrågas?
För övrigt beklagar jag att jag i min krönika 22 oktober uttryckte mig slarvigt om tidpunkten för beslutet om Uppsalapaketet.
Kersti Kollberg