Det var i augusti 2016 Gottsundabadets ”Tjejmorgon” skapade tidningsrubriker. En mamma hade gått dit med sina tvillingar. Det ena barnet, en då 5-årig pojke, blev inte insläppt utan möttes av skylten ”Girls only” vid entrén.
"Tjejmorgon" finns kvar på badet. I många kommuner har Liberalerna varit pådrivande kritiker av könsseparation. Dock inte i Uppsala. Hur kommer det sig, frågar jag kommunalrådet Mohamad Hassan när vi ses över en kaffe på UNT.
”Det beror på mig!” får jag till svar. Hassan framhåller att han har jobbat med och haft insyn i projekt för att hjälpa kvinnor. ”Jag är en pragmatiker, vi måste ibland ta små steg för att nå det stora målet. Det är en svår kontext”, säger han. Jag förstår resonemanget om att kvinnotider för vissa kan fungera som ”inkörsporten” till att bada andra tider. Men jag radar upp invändningar: det är skillnad på att låta en förening som jobbar med till exempel nyanlända kvinnor att hyra tider, och på att stycka upp de ordinarie simhallstiderna. Det senare påverkar andra besökare, och även anställda. Manlig personal är nämligen också portad. En låg åldersgräns skickar dessutom en märklig signal. Hassan svarar att han aldrig har tänkt separata tider för flickor som är födda här, utan snarare att det rör sig om nyanlända kvinnor. Inte ens i Libanon är det så låga åldrar för pojkar i kvinnobaden, säger han.
När jag frågar partierna i kommunfullmäktige var de står, med hänvisning till Gottsundas tjejmorgon, svarar Simon Alm att Sverigedemokraterna länge har kritiserat kvinnotiderna. SD var mycket riktigt tidigt ute.
Numera är även Moderaterna emot könsuppdelningen, även om partiet tidigare har försvarat den (”Bättre att kvinnor lär sig simma än att hålla stenhårt på principen att kvinnor och män ska bada tillsammans”. UNT, 10/2 2012).
Även Kristdemokraterna invänder mot att ordinarie öppettider delas upp, men tycker inte att kommunen bör ha synpunkter på föreningar som hyr tider. Jonas Segersam hade hellre sett att badhusen bedrivits i privat regi.
Centerpartiet - också emot könsseparationen - svarar att ”det är en demokratisk jämlikhetsprincip att inte göra könsskillnader i det offentliga utbudet”. C tror inte att könsuppdelade badtider stärker integrationen. Även i skolan ser partiet det som en ”självklarhet" att inte skilja på pojkar och flickor i simundervisningen. Det är bra att C ser problemet också i skolans värld.
Precis som i andra kommuner råder det andra tongångar i det rödgröna lägret. Rickard Malmström, Miljöpartiets kommunalråd och ordförande Idrotts- och fritidsnämnden, ställer sig frågande till att varför badhusen debatteras. Idrottsverksamhet ju är ibland könsseparerad, resonerar han. Motiven skiljer sig åt, påpekar jag.
Enligt Vänsterpartiets kommunalråd Tobias Smedberg fungerar och efterfrågas kvinnotiderna. Han hoppas dock att vi på sikt ”har ett samhälle där kvinnor inte ska bli uttittade, trakasserade eller diskriminerade" och att separationen då inte längre behövs. Jag kontrar: ”Ingår pojkar och manlig personal i den grupp ni menar kan trakassera kvinnor?” Smedberg säger sig inte veta "hur de i Gottsunda gjort med åldersgränser och personal”. Feministiskt initiativs Stina Jansson tror att separation möjliggör för kvinnor att våga ta plats och utvecklas. Och enligt Socialdemokraterna är det viktigt med en "bredd av idrottsaktiviteter", men också att samhället inte anpassar sig efter "religiöst förtryck eller normer som inte baseras på jämställdhet”.
Kvinnor lyste med sin frånvaro på Gottsundabadet redan när jag bodde i området för tjugo år sedan. Men risken med att tillmötesgå förlegade värderingar - att vi tidigt ska delas upp, och att "bra" kvinnor döljer sig för män - är att värderingarna cementeras. Kommuner har makten att välja riktning. Bakåt, eller framåt.
Lika absurt som det var att en liten pojke portades från Gottsundabadet för snart tre år sedan, är det att det kan ske i dag.