Peter Hultqvist och Finlandsdoktrinen

Man vet sällan om politiker förändrar verkligheten eller bara förstärker rådande tendenser.

3 juni 2017 00:30

Men ibland ser man att en enskild politiker ges en avgörande roll.

När Peter Hultqvist trädde till som försvarsminister ställdes han inför krav som Rysslands upprustning och aggressiva politik skapade. Samtidigt var han låst av det socialdemokratiska partiets Nato-motstånd. Det hela förvärrades av en ovillig finansminister och en utrikesminister vars feministiska utrikespolitik inte omfamnade idén om mer pengar till försvaret. Han måste alltså finna en lösning som var godtagbar för partiet, men också få stöd i regeringen.

Den lösning han valde har sin förklaring i hans egen familjebakgrund. Hans mor kom som krigsbarn till Sverige när Stalin anföll Finland och han har flera släktingar på andra sidan Bottenviken. Det betyder att Hultqvist från barnsben lärt sig förstå de lidanden ett krig innebär. Men även att ett litet land med stark vilja och en portion tur kan försvara sin frihet. Hans bakgrund skapar sannolikt även en realistisk syn på Ryssland under Putin.

Från dag ett torgförde han behovet av en svensk-finsk samverkan. Från början vagt med tal om samövningar, sedan tydligare med krav på en operativ samverkan. En sådan fordrar ett gemensamt ledningssystem för styrning av såväl luft- som sjöstridskrafter, vilket skulle knyta oss fast till Finland. I början av en kris skulle samarbetet säkert intensifieras. Men hur drar man sig ur om krisen fördjupas eller övergår i stridshandlingar? För Finland skulle även den minsta hjälp vara positiv om landet blev angripet. Ur svensk synpunkt skulle det vara en katastrof att hamna i krig med Ryssland utan hjälp från Nato.

Samarbetet med Finland såldes in bland socialdemokrater som ett sätt att fortsatt stå utanför Nato. Detta trots att svenska löften till Finland tvärtom gjorde ett medlemskap ännu mer angeläget. Då trollade Hultqvist fram den strategiska kaninen ur hatten. Vårt land besöktes av amerikanska politiker och militärer i en lång rad. Avtal med USA undertecknades och till sist kom vicepresident Biden till Stockholm och lovade att försvara Sverige.

Hultqvists Finlandsdoktrin var således född i ett storstrategiskt sammanhang och de flesta frågorna fick sina svar. Det som var omöjligt med Nato gick alltså an med USA. Tystnaden inom socialdemokratin var djup.

Så kom Donald Trump och vår säkerhetspolitiska trygghet försvann över natt. Trots utfästelser från den nye amerikanske försvarsministern bör vi begrunda det vi nu har upplevt. Vår säkerhet kan aldrig göras beroende av att en stormakt uppfyller sina löften. Varje dag i många år framåt måste vi målmedvetet sätta vårt försvar på fötter igen. Först då kan vi påverka att USA eller Nato i sina operationsplaner tar hänsyn till svenska intressen runt Östersjön.

Bo Pellnäs

Säkerhetspolitisk debattör och fristående kolumnist i UNT

Perspektiv

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!