Det säger Matthew Barber, doktorand vid Chicago-universitetet. I början av augusti befann han sig i norra Irak för ett forskningsprojekt om den jezidiska religionen, när den sunni-extremistiska grupp som kallar sig Islamiska staten angrep området. Under de följande veckorna deltog Barber i hjälparbetet för de hundratusentals flyktingar som strömmade in i staden Duhok. Men sedan han återvände till USA har han arbetat med jezidiska aktivister för att samla och sprida information om den allra otäckaste delen av Islamiska statens övergrepp: bortrövandena.
Enligt Barber har man nu dokumenterat sammanlagt femtusen försvinnanden i de områden som Islamiska staten har erövrat, men han gissar att det verkliga antalet kan vara närmare sex eller sju tusen.
– Den siffran inkluderar en del män, men den överväldigande majoriteten är kvinnor och flickor.
De kidnappade kvinnorna används som sexslavar eller tvingas in i giftermål med Islamiska statens medlemmar. ”Efter att de fångats delades de jezidiska kvinnorna och barnen upp i enlighet med sharialagen mellan de krigare från Islamiska staten som deltagit i Sinjar-operationerna”, förklarar en artikel i gruppens nättidskrift Dabiq. Återinförandet av slaveri framställs där som ett led i en profetia om världens nära förestående undergång, men det syftar också till att hindra att den jezidiska religionen förs vidare till en ny generation.
En sådan islamtolkning framstår naturligtvis som fullkomligt pervers för de flesta av världens muslimer, men det struntar Islamiska staten i – man har ändå inget förtroende för det muslimska majoritetssamhället. Likt andra domedagskulter tenderar Islamiska statens medlemmar snarare att se fördömandena från den breda islamiska mittfåran som bevis för att de är förföljda martyrer som slåss för Guds ord ur underläge.
Men något underläge rör det sig sannerligen inte om i de områden i Irak och Syrien som sedan årets början har erövrats av Islamiska staten, där alla med avvikande åsikter eller andra religiösa uppfattningar förföljs. Allra grymmast är emellertid behandlingen av jezidierna, som Islamiska staten klassar som ”satansdyrkare”. Den som inte hinner fly lämnas inga alternativ: männen mördas, kvinnorna blir sexslavar och barnen uppfostras att glömma sin religion. Templen sprängs med dynamit. Det enda sättet för en jezidier att klara sig är att konvertera, det vill säga att sluta vara jezidier. Islamiska staten strävar uttryckligen efter ”att helt eller delvis förinta en ... religiös grupp såsom sådan”, som det heter i 1948 års folkmordskonvention.
Det är beklagligt att resten av världen inte har lyckats vara lika tydlig om detta som förövarna själva. För om det systematiska utplånandet av en religiös minoritetsgrupp i alla områden under Islamiska statens kontroll inte är ett folkmord, så är ingenting det.