FP har sedan lÀnge sitt erkÀnnande för utbildningspolitiken och internt i regeringen fÄr man ocksÄ det budgetutrymme som krÀvs för reformer som kan öka Sveriges konkurrenskraft.
Att upplysa Moderaterna om att FP Ă€ven fortsatt stĂ„r för slopad vĂ€rnskatt och reformerad arbetsmarknadspolitik (ungdomslön och las) Ă€r ocksĂ„ principiellt viktigt. Men chansen för att fĂ„ nĂ„diga nicken av Anders Borg (M) kommande vecka Ă€r förstĂ„s minimal. HĂ€r Ă€r det trĂ€get och lĂ„ngsiktigt arbete, âdroppen som urholkar stenenâ, som gĂ€ller.
Det var i stÀllet i infrastrukturpolitiken som Jan Björklund satte ett nytt mÀrke i sitt tal. Investeringarna bör kunna öka med flera miljarder Ärligen, anser han. Pengarna ska inte i första hand gÄ till stora projekt, utan till ökat underhÄll av det befintliga vÀg- och jÀrnvÀgsnÀtet. Sverige har inte lÀngre rÄd med miljardkostnaderna för avstÀngda vÀgar och stillastÄende tÄg.
Utspelet kommer inte av en slump. Kritiken mot en regering som hĂ„ller hĂ„rt i plĂ„nboken nĂ€r behoven Ă€r stora och lĂ„nevillkoren mycket gynnsamma har vuxit efter hand. HĂ€rom veckan var ocksĂ„ Anders Borg ute och slog fast att Sveriges ekonomi vĂ€xer mer Ă€n förvĂ€ntat och att det nu finns utrymme för satsningar. Det Ă€r ingen slump â bara pĂ„passligt av Björklund, veckan före Fredrik Reinfeldts sommartal.
Att verkligen stÄ för sin politik Àr de mindre partiernas chans nÀr de bÄda alternativ som vill vara statsbÀrande och tillfredsstÀlla alla stÀlls mot varandra. Det mÄste löna sig i lÀngden att tala om vilket samhÀlle man vill ha, inte bara vilka förslag man kan fÄ majoritet för i dag.
Men pÄ vÀgen dit Àr det förstÄs aldrig fel att fÄ lite uppmÀrksamhet av andra skÀl. Som att Folkpartiet blev det parti i alliansen som först bröt med den rÄdande sanningen att det aldrig, aldrig kan finnas skÀl för att öka pÄ statsskulden.