Enligt brittiska BBC pågår för närvarande 2 500 bränder i det enorma regnskogsområdet Amazonas, vars yta är 13 gånger Sveriges. Förstörelsen kan innebära en dramatisk utveckling åt fel håll för klimatet. Skog absorberar koldioxid, regnskog gör det i särskilt hög utsträckning med sina stora gröna blad. Amazonas, ”jordens lunga”, behövs nu mer än någonsin.
Bränderna är många gånger fler och större än normalt under torrperioden i norra Sydamerika och den sannolika förklaringen är att människan hjälpt till. Det inser också Brasiliens nye president Jair Bolsonaro som valt att skylla på miljöorganisationerna – dessa och andra ”vänsterkrafter” ska ha satt eld på skogen för att komma åt markägarna och ”hindra återuppbyggnaden av Brasilien”. En helt orimlig anklagelse.
Mer rimligt är att hålla Bolsonaro själv som ansvarig. Tillsammans med att bekämpa kriminaliteten var expansionen av jordbruk och gruvor i regnskogen hans huvudpunkt i valrörelsen. Kontrollerna har minskat och markägarna ser det som en rättighet att vidga sin odlingsmark. I juli ökade avskogningen drastiskt och i augusti ordnades sedan ”fire days” i flera regioner, enligt lokala medier (The Guardian 23/8).
Bränderna blev storpolitik när Frankrikes president Emmanuel Macron på torsdagskvällen slog fast att detta är ett internationellt krisläge: ”Vårt hem brinner. Bokstavligen. Lungorna som producerar 20 procent av planetens syre står i lågor”. Han vill att frågan om de brasilianska bränderna tas upp på helgens G7-möte.
Bolsonaro replikerade genast att Macrons uttalande förde tankarna till kolonialismen, att stormaktsländerna talar om för utvecklingsländer vad de ska göra. För tio år sedan hade fler ledare slutit upp på Macrons sida. Men med ett krisande EU och ett USA som sluter sig från omvärlden är det snarare Bolsonaro som får råg i ryggen. En intern brasiliansk angelägenhet, anser han. Trump, Putin och Xi Jinping håller säkert med honom. Att Macron bråkar och att Tyskland och Norge stoppat sitt ekonomiska stöd till regnskogen kan han ta, med så mäktiga vänner.
Den stora frågan under kommande decennier kommer att bli vem som äger rätten till resurser som är livsviktiga för människans överlevnad. Amazonas är en sådan resurs, områdena kring nord- och sydpolen likaså. Det är knappast en tillfällighet att Trump slår sina lovar kring Grönland i samma stund som Bolsonaro hjälper sitt lands köttindustri. Kortsiktiga vinster och geopolitiska triumfer slår globala intressen när nationalister kommer till makten.
Merkel är på väg bort. Macron är under stark press, liksom Kanadas Trudeau. Andra förespråkare av globalt samarbete, som Londons borgmästare Sadiq Khan, kommer kanske aldrig till den yttersta makten. Bränderna i Amazonas kan på flera sätt vara avgörande för framtiden.