Som barn till politiska flyktingar på vänsterkanten hörde det barndomen till att gå i första maj-tåg genom stan och upp mot Slottet. I demokratin Sverige fick man vara fackligt engagerad utan att riskera livet eller fängslas. Här hjälpte polisen till med vägavspärrningar, i stället för att misshandla och arrestera arbetare!
Våra grundlagsskyddade demokratiska fri- och rättigheter är ingen liten sak. Och de gäller även för dem med de mest avskyvärda åsikterna. Som nazistiska Nordiska motståndsrörelsen (NMR).
I år planerar NMR att hålla sin första maj-demonstration här i Uppsala. Det väcker förstås obehag. Många är vi, journalister och andra, som har fått hot från högerextremister. Tyskland har i veckan av allt att döma drabbats av ytterligare ett högerextremistiskt terrordåd. Säkerhetspolisen har en viktig uppgift i att noggrant följa extremister med våldskapital.
Men hatet och våldet motverkas bäst av befintlig lagstiftning. Det är redan olagligt att hota, uppvigla och begå våldsbrott.
Christer Mattsson på Göteborgs universitet, expert på högerextrema rörelser, säger till UNT (17/2) att NMR förmodligen inte kommer att starta bråk, för det inte skulle vara till deras fördel. Det är främst upp till motdemonstranterna om det ska bli tumult, tror Mattsson. Att motdemonstranter vill markera mot NMR:s hat är utmärkt. Att använda våld vore däremot att skjuta sig själv i foten.
Extremism motverkas heller inte av att vi naggar fri- och rättigheter, som demonstrationsrätten eller föreningsfriheten, i kanterna.
Tidigare har det gjorts försök att stoppa nazistiska första maj-tåg, som när Kungälvs kommun för två år sedan överklagade demonstrationstillståndet. Högsta förvaltningsdomstolen beslutade att tillståndet skulle ligga fast. Det finns goda skäl till att vår grundlag ser ut som den gör.
Den tidiga arbetarrörelsen, med bland andra August Palm och Hjalmar Branting, deltog i kampen för de demokratiska fri- och rättigheter vi i dag ibland tar för givna. I slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet riskerade man åtal för ”störande av ordningen”. Demonstrationer och möten upplöstes eller slogs ner. Branting och andra från arbetarrörelsen hamnade på Långholmens fängelse i Stockholm, för brott som ”smädelse” av den då styrande makten.
Det var inte så att hoten mot demokratin försvann decennierna som följde. På 1930-talet och början av 1940-talet styrde nazisterna Tyskland och kommunisterna Sovjet. Som yttrandefrihetsexperten Nils Funcke tidigare har påmint om gick den svenska regeringen inte med på högerns krav på partiförbud för nazister och kommunister ens under pågående världskrig (GT, 7/9 2017). När vi hade aggressiva diktaturer i vårt närområde, och deras anhängare på hemmaplan, avvisade riksdagen till slut ändå partiförbud. Det visade sig vara svårt att enas om vilka som skulle förbjudas.
Gränsdragningsproblemet finns även i dag. Nazister, kommunister, salafister? Färre, fler? Problematiska organisationer som inte skulle förbjudas skulle dessutom kunna få en legitimitet de inte förtjänar.
Den historiska erfarenheten visar att demokratin inte hotas så lätt. Och att de som önskas jagas bort från gatorna i dag, kan vara andra grupperingar i morgon.
Första maj är för mig en återkommande påminnelse om svensk demokrati. Svensk polis har till uppgift att respektera demonstrationsrätten, vem som än vill nyttja den. Demokratin försvaras bäst med de lagar vi har, inte av att vi börjar rucka på dess centrala fri- och rättigheter.