Bör Sverige utvisa Kinas ambassadör Gui Congyou? Vänsterpartiet, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna tycker det. De hade samma åsikt också före Kinas senaste skandalösa behandling av den svenske medborgaren Gui Minhai som ”dömts” till tio års fängelse på osannolika anklagelser och påstås ha avsagt sig sitt svenska medborgarskap.
Regeringen, med stöd av Moderaterna och Liberalerna, tycker inte det – i alla fall inte som läget nu ser ut. Situationen kan ändras, men tills vidare är regeringens hållning att föredra.
Moderatledaren Ulf Kristersson kallar Kinas agerande för ett justitiemord. Inte ett ord av det som sägs från kinesiskt håll har någon trovärdighet och Gui Minhai har inte tillåtits få någon konsulär hjälp från Sverige, vilket han har rätt till. Svenska regeringen hade över huvud taget inte informerats om ”rättegången”.
Att utvisa Kinas ambassadör skulle på många sätt kännas tillfredsställande. Men problemet är den kinesiska regimens attityd till omvärlden. Den sannolika konsekvensen av att utvisa Gui Congyou är att Kina gör likadant med Sveriges ambassadör och kanske med andra företrädare för Sverige i Kina. Man måste räkna med att Kina kommer att söka efter medel att tvinga Sverige att ge upp och lämna en av sina medborgare åt sitt öde.
Det är inte en situation som Sverige bör försätta sig i. I stället bör vi göra allt som är möjligt för att långsiktigt samla stöd för vår linje - och för Gui Minhai – från länder som bör vara våra naturliga allierade: i första hand EU, USA och Kanada. Det är också den linje som regeringen nu följer. Vi har alla gemensamma intressen.
Den kinesiska diktaturen är oberäknelig och ingen kan veta hur den kris som den själv har skapat kan komma att utveckla sig. Men regeringen och de partier som kommit till samma slutsats bör hålla huvudet kallt. Vi ska hålla på våra grundläggande värderingar, bygga upp en koalition av likasinnade stater men inte själva öka spänningarna.
Men det är inte bara regeringen som måste tänka igenom sitt agerande. Svenska Dagbladet konstaterade i går att Svenskt Näringsliv hittills har sagt så lite som möjligt. Detsamma gäller en rad svenska storföretag med intressen i Kina. Den enda företrädare för näringslivet som uttalat sig tydligt och kritiskt om det kinesiska agerandet är Investors ordförande Jacob Wallenberg.
Fler bör göra som Wallenberg. Svenska företag bör inte lämna Kina, men det är viktigt att visa den kinesiska regimen att också näringslivet har värderingar.