Vad är svenskt och svensk kultur? Att låta barnens kompis vänta på rummet när det är dags att äta middag? Att undvika att hälsa på anhöriga på äldreboenden? Eller är det tolerans för individen, jämställdhet, hög mellanmänsklig tillit och barnuppfostran utan våld? 

Häromdagen rapporterade Sveriges Radio att "omvärlden förundras över att barn i Sverige, enligt ett antal virala inlägg på engelskspråkiga Twitter och Reddit, inte bjuds in att äta middag när de är på besök hos en kompis" (31/5). I inslaget påpekade Richard Tellström, docent i måltidskunskap, att beteendet förekom tidigare men att det numera nog var ovanligt. Enligt Tellström hade det framför allt haft att göra med fattigdom. Om matpriserna blir högre kan det kanske komma tillbaka, resonerade han. 

Men i betydligt fattigare länder bjuder man ändå in gäster på mat. En ytterligare förklaring som jag har fått är att man förr gärna planerade inför måltiderna. Och när även barnen som var på besök hade familjer som planerade måltider per portion blev det därför bökigt om barnen skulle äta lite var som helst. 

Som barn hade jag ingen aning om varför man skulle sitta ensam och vänta i kompisens rum, men jag visste att det var en rejäl kulturkrock.

Det finns förstås gott om även "positiva" kulturkrockar, som många av oss som kommit hit från andra länder kan vittna om. Som när mina föräldrar vår första tid i Sverige delade ut UNT om nätterna och läste Svenska för invandrare på dagarna. Vid ett tillfälle när jag fick följa med dem på en lektion frågade jag läraren om hon slog mina föräldrar med pekpinnen framme vid tavlan. Hennes reaktion var något i stil med:

- Men kära barn! Så gör vi verkligen inte här!

Avsaknaden av våld var och är alldeles fantastiskt. Sverige var först i världen med att kriminalisera aga. Vår jämställdhet - och stödet för hbtq-personer - är ur ett internationellt perspektiv också en anledning till att sträcka på sig lite extra. Det finns både lagar och värderingar som förtjänar att hyllas.

Tidigare kunde ledande politiker säga sådant som att "ursvenskt är bara barbariet" (Fredrik Reinfeldt) och att svenskar till skillnad från invandrargrupper med identitet och kultur har "midsommarafton och sådana töntiga saker" (Mona Sahlin). Numera låter det sällan så. Vilket är bra. Det finns förstås bra och sämre inslag i alla kulturer. En del är viktigt att behålla, annat förändras och saknas nog av få. 

Vi tar självklart fram en extra stol vid matbordet.