Människor som badar nakna? Min syster och jag, då nyanlända barn från Mellanöstern som gärna tillbringade sommardagar i Fjällnora, tyckte att det var så spännande. Och annorlunda.
Jag är glad över att badet fanns och finns. Vi lär oss annars alltför tidigt att nakenhet – något så naturligt som människokroppen – ska vara någonting laddat, sexualiserat, något att dölja.
Men nu hotas badet som sedan1970-talet har funnits vid Fjällnora.
Olle Strand, som är ordförande för naturistföreningarna Badstugan och Nakenkultur i Uppsala, uppmärksammande det nyligen här i tidningen (”Stäng inte nakenbadet vid Fjällnora”, 10/6).
Kommunen vill ”sluta hänvisa till nakenbadet” genom att skyltning och annonsering tas bort. På grund av coronapandemin tänker man sig att det blir fler ”vanliga” badgäster i sommar, och att dessa badgäster ska få mer utrymme. Men det ”stora” badet finns ju kvar. Varför tränga bort nakenbadarna från deras avskilda lilla yta?
I mars beslutade Gatu- och samhällsmiljönämnden om en badplatsplan. I ”Förslag till Badplatsplan för Uppsala kommun 2020” kan man läsa om ”utvecklingsmöjligheter” för naturistbadet: ”Av kapacitetsskäl utvärdera möjligheten att göra badet till ett vanligt friluftsbad utan naturistdel”. Det står visserligen även att man kan undersöka annan möjlig plats för ett naturistbad ”i samråd med föreningen”. Men något sådant har Olle Strand – vars förening brukar ha städdagar med mera på badet – inte sett skymten av.
I stället har Strand, av en ansvarig tjänsteperson, fått information om att skyltarna ska tas ner och nakenbadet tas bort. Kommunen ville ha hjälp med att sprida denna information. Hur kan det kallas ”samråd”?
Det är synd att kommunen så lättvindigt tänker ta bort nakenbadet. Särskilt i en tid när nakenhet har ifrågasatts från flera håll.
För ungefär tio år sedan, när unga feminister kämpade för att även kvinnor ska få bada barbröstat på kommunala simhallar, hette det att de ”provocerade”.
Två tjejer från nätverket ”Bara bröst”, som avvisades från Fyrishov, anmälde händelsen till jämställdhetsombudsmannen (Jämo). Men i stället för att markera mot särbehandlingen av kvinnor godtog Jämo hänvisningarna till "rådande normer" och "anständighet".
Sedan dess har flera simhallar runt om i Sverige, däribland Gottsundas, infört så kallade ”kvinnotider”. Med dessa tider – som inkluderar barn – ges signalen att män och kvinnor ska hållas åtskilda från låga åldrar. Motiven har inte sällan varit ”kultur” och ”religion”.
På ett bad i Kumla blev för några år sedan en femårig flicka ombedd att ta på sig bikiniöverdel (VLT, 26/7 2016). Den lilla flickan blev, enligt mamman, ”helt förvirrad och förstod ingenting".
Ett ytterligare tecken på prydhetskulturen är kraven på duschbås i skolornas omklädningsrum. När Vänsterpartiet i Västerås föreslog det härom året hänvisade partiet till att barn och unga har rätt till "integritet". Varför skulle ett barns integritet kränkas av att någon såg deras kropp?
När jag frågar Olle Strand om han tycker sig ha märkt en förändring i synen på nakenhet svarar han att det i slutet av 70-talet och början av 80-talet var ”en helt annan syn”. Nakenhet och toplessbadandet var mer accepterat.
Strand berättar att kommunens beslut upprör, och att nakenbadarna funderar på en namninsamling för att försöka rädda badet.
Även 1997 var nakenbadet vid Fjällnora hotat, men då backade kommunen. Förhoppningsvis sker det även nu. På tisdag sammanträder Gatu- och samhällsmiljönämnden igen.