Färre döda men fler fängslade journalister. Så kan man sammanfatta Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex för 2019.
Runt om i hela världen finns de, journalisterna som måste arbeta under hot från antingen en auktoritär stat eller kriminella grupperingar. Reportrar utan gränsers årliga sammanställning är en återkommande påminnelse om hur viktig press- och yttrandefriheten är.
En ljusglimt i årets pressfrihetsindex är att antalet dödade journalister är lägre än på många år. Även om 49 döda journalister är 49 för många kunde det ha varit ännu värre. "Normalläget" numera är nämligen att ungefär 80 journalister per år mister livet i samband med sin yrkesutövning. Det är i krigsdrabbade regioner - som Mellanöstern - som antalet döda journalister har sjunkit. I Latinamerika, där många journalister dör i Mexiko, kan man inte se någon större förändring.
Det är så klart glädjande att färre journalister dör. Men årssammanställningen visar samtidigt att antalet fängslade journalister ökar. Nära 400 journalister sitter fängslade runt om i världen, många i Kina, Egypten, Turkiet och Saudiarabien. Kina har numera så många som 120 fängslade journalister. Reportrar utan gränser kopplar ökningen till landets kampanj mot den uiguriska befolkningen i Xinjiang.
Den kinesiska statens inställning till pressfrihet har även många svenska medieredaktioner märkt av. Som Sveriges Radios program Medierna konstaterade nyligen har det blivit "vardag för landets redaktioner att kinesiska ambassaden i Stockholm skickar ut aggressiva så kallade 'anmärkningar' på svenska journalisters arbete" (25/11).
Även vår redaktion har fått synpunkter från ambassaden, som i somras när vi hade publicerat en ledartext om protesterna i Hongkong.
Journalisten Kurdo Baksi, som engagerat sig i fallet med den fängslade bokförläggaren Gui Minhai, har av den kinesiska ambassaden pekats ut som "galen". När det stod klart att Gui Minhai skulle få Tucholskypriset av yttrandefrihetsorganisationen Svenska Pen sa Kinas ambassadör att "vissa människor bör inte känna sig lugna efter att ha sårat Kina”.
Kina, och andra länder som förföljer journalister, dikterar tack och lov inte vår yttrandefrihet. Men dessa länder är en ständig påminnelse om vilken måltavla det fria ordet - och därmed journalister - är. Och att vi i stället för att ta vår press- och yttrandefrihet för given, behöver höja rösten för att fler journalister ska få arbeta i frihet och trygghet.