Klimatkrisen måste lösas. I Sverige är såväl skolan som vården i behov av renovering. Det saknas knappast ambitioner för att gripa sig an dessa problem, i EU, staten, regionerna och kommunerna. Målen sätts högt, politiker kavlar upp ärmarna och vill visa handlingskraft. Men det slutar ofta på samma sätt – med ännu mer byråkrati.
”Rapporterna som ska lämnas in är tjockare än en årsredovisning, det är helt ohanterligt för företagen”. Näringslivsgiganten Jakob Wallenberg var tydlig med att klimatkrisen måste lösas och att detta har högsta prioritet (SVT Agenda 26/1). Men vägen dit, med redovisningar av utsläpp och andra åtgärder, gör att Europa riskerar att akterseglas av konkurrenter i Asien och Nordamerika.
EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen var lika tydlig med sin färdplan för de kommande fem åren, stödd på förre ECB-chefen Mario Draghis rapport. Europa måste släppa på bromsen genast! ”Det är för mycket av regleringar och för lite av investeringar”, som Frankrikes president Emmanuel Macron uttryckte det.
Regelbyråkratin lägger också hinder i vägen för Sverige som nation. Tydligast blir det när man inte kommer till skott med stora infrastruktursatsningar. Miljölagstiftningen är så snårig och upphandlingarna så komplicerade att konkurrensen blir lidande. Tiden springer iväg, kostnaderna likaså. Inte är det så mycket bättre i välfärdssektorn när klåfingriga politiker ska visa sig handlingskraftiga.
Två färska exempel: Regeringen informerade i förra veckan om sin satsning på 7,5 miljarder kronor till regionerna 2025, för att ”öka vårdkapaciteten och korta vårdköerna”. I detta ingår bland annat upp till 500 miljoner kronor som ska betalas ut i slutet av året, kopplat till det antalet utförda operationer av höftledsprotes, framfall och gråstarr.
Socialstyrelsen har fått i uppdrag att ”förbereda för insamling av uppgifter om väntetider från regionerna”. Regionerna ska erbjudas stöd i arbetet med rapporteringen genom ”anpassade lösningar och anvisningar”. Farbror Staten tycks väl medveten om hur detta kan sluta ute på regionkontoren och lägger därför till: ”Regionernas administrativa börda ska särskilt beaktas”. Verkligen?
Det andra exemplet är S-utspelet om skolan förra måndagen. S pekar på tre systemfel i den svenska skolan och vill genomföra ”en reformagenda med ökad statlig reglering, finansiering och vinstförbud för att återta kontrollen över skolan och säkerställa att alla barn får en bra utbildning”. Helt ogenerat vill man reformera skolan genom ökad statlig reglering och finansiering. Staten ska räkna på socioekonomiska skillnader, klasstorlekar och andra kvalitetsmått, sedan fördela ut miljarderna.
Kommunerna kan naturligtvis inte avstå från att delta i karusellen med riktade statsbidrag. Men man önskar nog ibland att man fick lägga mer krut på undervisningen, precis som att regionerna vill ägna sig åt sjukvård. Statskontoret räknade 2023 ihop 167 olika riktade statsbidrag och 23 kostnadsersättningar till kommuner och regioner, de flesta inom vård och utbildning. Det är inte rekord, berömmer sig staten, tvärtom det lägsta antalet bidrag sedan 2018.
Varje politiker med självaktning säger att hen ska ”minska krånglet”. Förra C-ledaren och näringsministern Annie Lööf sade det så ofta att ingen kunnat glömma det. Men när makten ska vinnas och miljarderna fördelas, då jublar byråkraterna. Och fler än så. Donald Trump, Elon Musk och Xi Jinping kan inte låta bli att le när EU ska formulera en ny AI-strategi. Titta på dem, européerna, de håller på att reglera sig till döds.