Begreppet ”slit och släng” har en negativ laddning, om detta råder inget tvivel. Vem gillar varor av usel kvalitet, med slutpunkten att de kastas bort och man förvandlas till en miljöbov? Det ska möjligen vara producenterna, som jagar vinstmarginaler i en allt hårdare konkurrens. Eller politiker, som vid sidan av hållbarheten ständigt vill värna sysselsättningen och ”sätta fart på hjulen”.
För snart 20 år sedan köpte jag en tvättmaskin, av ett välkänt märke. Inte den dyraste i butiken, men heller ingen budgetvariant. Den har reparerats två gånger sedan dess. Senast sade reparatören att maskinen var marknadens bästa, själva trumman och mekaniken. Vissa tillbehör kan behövas bytas ut och uppdateras, men hjärtat i maskinen snurrar och går.
Det har sagts om en del bilmodeller också, sant eller ej, att de slutade tillverkas för att de var för bra. Bilföretagen klarade sig inte utan efterfrågan på reservdelar eller önskningar om att då och då byta upp sig några årsmodeller.
Jag kommer att tänka på dessa maskiner när jag hör P1:s Plånboken (sr.se), om begreppet ”planerat åldrande”. Det är Jan Bertoft, generalsekreterare för Sveriges Konsumenter, som under mer än tio år drivit en kampanj mot producenter av vitvaror och annan hemelektronik. Han menar alltså att förfallet är avsiktligt och pekar mot nya inköp i stället för reparation.
Många känner nog igen sig i kvinnan i programmet, som fick ett smärre fel på sin frys när garantin löpt ut efter fyra år, en ”lös display” som gjorde att dörren var svår att stänga. Rådet från tillverkaren var att byta ut frysen och kylskåpet, då de båda hörde ihop. Efter att ha undersökt alla möjligheter att komma vidare fick hon till slut ge upp och köpa nytt.
Att spara energi är en avgörande faktor för att möta klimatförändringarna. En av de viktigaste åtgärderna som var och en kan göra är att köpa saker som håller. Kläder står ensamt för tio procent av växthusgasutsläppen. Ett kilo elprodukter som inte tillverkas sparar motsvarande 305 kilometer bilkörning, enligt Svenska Miljöinstitutet.
Mycket få politiker förespråkar numera enbart tillväxt, det är hållbar tillväxt som gäller. För att åstadkomma det är ingen åtgärd enklare än att premiera varor som håller. Håller är lika med hållbart! En metod som Jan Bertoft lyfter fram är betydligt längre reklamationstider, som kan sätta press på producenterna. Frågan tas upp på EU-nivå under 2022.
Docent Karin Bradley forskar om hållbar konsumtion vid KTH. I SVT:s Agenda Klimatutmaningen (24/10) tog hon upp de tre åtgärder som tillsammans kan leda vägen mot klimatneutralitet i Sverige 2045. En stor andel av varorna räknas inte in i de svenska utsläppen eftersom de tillverkas i exempelvis Kina (elektronik och andra prylar) eller Bangladesh (kläder).
Enligt Bradley krävs då ekonomiska styrmedel som tullar, men också en kraftig minskning av volymen varor som konsumeras samt krav på reparationer och återbruk. Slutligen krävs också tvingande åtgärder. Det skulle innebära att vissa varor som är skadliga för miljön helt enkelt förbjuds och fasas ut, eller att det ställs helt andra krav på livslängden och möjligheten att reparera produkten. Det håller inte heller att nytillverka prylar i plast eller elektronik med sällsynta metaller i samma omfattning som i dag.
Som konsument vill man göra rätt, och inte köpa skräp. Känslan av en maskin eller en pryl som bara går och går gör gott för själen, för miljön och för ens eget mer eller mindre planerade åldrande.