Hur är egentligen läget på Uppsalas bostadsmarknad 2025? En ledtråd är att tvårummare på 60 kvadratmeter i ytterområden, som kostar närmare 10 000 kronor i månaden, är märkta med ”låg hyra” på hyrabostad.se. Sajten bevakar hyresvärdar med lediga lägenheter och det finns för närvarande 498 stycken att hyra i Uppsala.
”Lättare att få lägenhet i Uppsala”, rapporterar också Uppsala Bostadsförmedling (UNT 6/3). Över 2 000 av de nästan 8 000 lägenheter som förmedlades i fjol hade en kötid på mindre än ett år, det vill säga i praktiken ingen kötid alls. Även unga har numera lätt att få en första lägenhet, vilket låter som en dröm för den som följt marknaden i Uppsala under en längre tid.
Det finns alltså bostäder att hyra. Problemet är snarare matchningen mellan tillgång och efterfrågan, att många som söker en lägenhet helt enkelt inte har råd med månadshyran. Det politiska mantrat att ”bygga billiga hyresrätter” har inte förverkligats, åtminstone inte i storstäderna.
”Ska det behövas trollkonster för att få fram bra hyresrätter till låga priser”, undrade ledarsidans kolumnist Kersti Kollberg i lördags. Hon hänvisar till de bostadsförsörjningsprogram som är till förväxling lika varandra, där den politiska enigheten är alltför bedövande och där det slås fast klyschor om att alla ska få ”bra bostäder till rimliga priser”.
Det borde vara nervöst i Stadshuset. Det går trögt även att sälja de allra mest attraktiva lägenheterna som fortfarande byggs i Uppsala. För långt från stan, för långt från naturen, för nära trafiken, inte inåt gården och absolut inte på de nedersta våningarna. Fler än en byggetapp har fått skjutas på framtiden inom en radie av några kilometer från Stora torget.
På hyresmarknaden finns det alltså lediga lägenheter i områden som Bäcklösa eller östra Sala backe. Samtidigt finns de omfattande byggplanerna i Eriksberg och Ulleråker och på längre sikt de ännu mer omfattande planerna för de sydöstra stadsdelarna. Det som hänt på senare tid är en bred politisk överenskommelse om 5 000 av de totalt 21 500 nya bostäderna där ska vara egna hem - villor eller radhus.
På riksplanet är positionerna i bostadspolitiken fastlåsta sedan länge. Skulle det hjälpa med mer av marknadshyror och mindre av hyresreglering? Ja, säkert. Skulle det byggas mer med statliga subventioner för hyresrätter? Ja, självklart. Mindre krångliga byggregler och bättre konkurrens på byggmarknaden? Jo, tack. Det finns inte en lösning för att få fart på bostadsbyggandet.
Det kommunala planerandet påverkas alltid av omvärldsfaktorer. Det normala är konjunktursvängningar. Det mindre normala är tack och lov krig och hyperinflation, eller en global pandemi som kastat om alla strukturer för arbete, resor och boende. Var ska man placera in de demografiska förändringarna på skalan, det minskade barnafödandet?
Husetapper kan enkelt skjutas upp när efterfrågan minskar. Värre är det med infrastruktur som har en längre planeringshorisont. Elnät, vatten och avlopp och vägar måste anläggas i god tid. Liksom spårvägen, där kommunens förberedelser började i höstas. Vem ska kliva på och fylla vagnarna under 2030-talet, från Gottsunda och Ulleråker, via Ultuna och bort till Bergsbrunna? Det är lite nervöst i Stadshuset.
Nästa bostadsförsörjningsplan kan inte förutse vad som händer i Washington, Bryssel eller Moskva, hur framtidstron påverkas för nästa generation Uppsalabor. Man får göra vad man kan utan att ställa sig på nödbromsen. Verktygen är markanvändandet och så det kommunala bostadsbolaget Uppsalahem, som i år höjer hyrorna betydligt mer än de privata värdarna i Uppsala.