”Aprendere Skolors styrelse och ledning har fattat beslut om att renodla verksamheten på Kajan Friskola AB”. Så beskriver skolkoncernen Aprendere AB beslutet att från och med årsskiftet lägga ner undervisningen för 54 barn från och med årsskiftet.
”Renodla” ska läsas som ”tjäna mer pengar”. Och som att man inte bryr sig ett skvatt om vad som händer med de barn som nu snart står utan skola.
Det är nämligen inte så att Kajan Friskola har varit en förlustmaskin. De senaste åren har skolan stadigt genererat vinst, inte mycket, men fortfarande vinst. I det senast tillgängliga årsbokslutet, för perioden juli 2022 till och med juni 2023, landar resultat efter finansnetto på dryga 1,6 miljoner kronor.
Däremot går moderbolaget Aprendere knackigare ekonomiskt, så kanske finns ett intresse av att förbättra resultatet på Uppsalaskolan för att på sätt kunna bidra till att lyfta hela koncernens ekonomi.
I grund och botten är möjligheten att välja skola någonting positivt. Detsamma gäller den specialisering som många fristående alternativ bidrar till. UNT har flera gånger genom åren återkommit till just Kajan Friskola och vad den har betytt för barn med särskilda behov.
Här har barn med till exempel autism, ADHD eller andra neuropsykiatriska funktionshinder (NPF) som farit illa i av skolgången i vanliga grundskolor fått en chans att komma tillbaka. Utöver att bedriva anpassad grundskola och gymnasium, det som tidigare kallades särskola, har skolan specialiserat sig på barn med en dokumenterad diagnos.
Förälder efter förälder vittnar om vilken skillnad det har inneburit för deras barn att få undervisning i små klassar med mycket personal. Dessutom personal som förstår vilka särskilda behov barn med NPF-diagnoser har.
Så här säger till exempel mamman Malin till UNT (7/11):
”Han började här efter att ha haft en enorm frånvaro från skolan /…/ Första veckan här försökte han rymma genom ett fönster på grund av sin erfarenhet av skolan. Men nu har han för första gången vänner och han deltar på lektioner.”
Det är tveksamt om det hade gått att skapa en kommunal skola som hade kunnat specialisera sig på det här sättet. Och därmed ge barnen en bra start i livet. Det ligger en styrka i att som friskola kunna ta emot elever från flera olika kommuner för få en verksamhet som är stor nog.
Nu är det slut på det. Eftersom verksamheten ska ”renodlas” och, enligt ett mejl till barnens föräldrar, eftersom den ekonomiska ekvationen inte går ihop.
Exakt hur skolans ekonomi ser ut i nuläget är svårt att veta, inte minst därför att Aprenderes vd Claudia Lindström inte vill ställa upp på en intervju för UNT. Det enda vi vet är att ekonomin i alla fall tidigare gick ihop. Och så länge bolagsledningen är tysta som musslor är det svårt att veta om det skett något det senaste året som ställt tidigare kalkyler på ända.
Men även om ekonomin har försämrats och det inte handlar om att bara förbättra ett redan positivt resultat, är agerandet lika cyniskt som nonchalant. För det första erhåller man ofta extra stöd för dessa elever, för det andra hade man åtminstone kunnat vänta till läsårets slut med att lägga ned.
Nu ställer man i stället barn, föräldrar och Uppsala kommun på pottkanten. Kommunen kommer så klart att göra sitt bästa för att hjälpa, men det är omöjligt att på så kort tid, om än alls, hitta platser som kan ge samma stöd som barnen fick på Kajan. Det finns ju också en anledning till att föräldrarna sökte till friskolan till att börja med – för att man upplevde att den kommunala grundskolan inte kunde erbjuda det stöd och den miljö som behövdes.
Det går inte nog att understryka hur viktigt det fria skolvalet är och har varit. Men för varje rapport om glädjebetyg, om bristande undervisning och plötsliga konkurser naggas förtroendet i kanten.
Aprenderes företagsledning verkar inte bry sig. Men de borde. Och egentligen inte så mycket för systemet som helhet, utan för de 54 barnen. För vart ska de nu ta vägen?