Om politikerna vågar prioritera går det att satsa mer på bland annat förskolan.
Uppsala förtjänar politiker som kan prioritera. Så skrev vi här på ledarplats när vi för en månad sedan kommenterade det rödgröna styrets budget för 2025. När man läser oppositionspartiernas egna budgetförslag, som behandlades av kommunstyrelsen i fredags; verkar det vara det enda de vill göra: Prioritera.
Skatten ska sänkas – i alla fall enligt Moderaterna, Centern och Kristdemokraterna – administrationskostnaderna minska och man ska satsa mer på skolan och andra kärnområden.
Moderaterna vill sänka skatten med 60 öre de kommande tre åren, medan Kristdemokraterna vill gå steget längre med 75 öre. Centerpartiet är något försiktigare med 30 öre. De är också eniga om att rensa bland administration och onödiga projekt.
Helt korrekt konstaterar partierna att det är problematiskt för Uppsala att många Stockholmskommuner har lägre skattesatser än Uppsala. Varför ska en barnfamilj flytta till Uppsala när den får lägre skatt och bättre förskola och skola någon annanstans?
Det är något som inte stämmer när Uppsala med sina goda demografiska förutsättningar har så relativt hög skatt och likaledes relativt låg kvalitet på många viktiga välfärdstjänster. Snarare än att dra nytta av den kraft som finns hos befolkningen, har Uppsalas skiftande styre länge åkt snålskjuts på densamma.
Man verkar inte så oroad över att skolan är underfinansierad och att rektorerna larmar. När den generella utbildningsnivån är hög, finns det många föräldrar som kan ge det stöd och den hjälp med läxor som skolan inte kan ge. Samma sak med förskolan. Är det så viktigt med små förskolegrupper om många har flexibla arbetstider och kan hämta tidigt?
Givetvis är det viktigt. Dels för att det handlar om vad man som invånare kan förvänta sig när skatten är så hög – vart tar pengarna vägen egentligen? Dels, vilket är viktigare, därför att alla inte har föräldrar som kan stötta med läxläsning och tidigare hämtning.
Det finns dock problem med de borgerliga partiernas skuggbudgetar. Det gäller även Liberalerna, som visserligen inte föreslår någon skattesänkning, men väl ökad effektivitet och en renodling av verksamheten. Problemet är att det är just skuggbudgetar. Dokumenten är tankeexperiment som uttrycker en viljeinriktning, men inte säger någonting om hur partierna skulle agera, i det fall de skulle få bilda majoritet om två år.
De borgerliga budgetförslagen säger dessutom hur man skulle göra här och nu – om den rödgröna budgeten inte skulle gå igenom. Därför kan till exempel Moderaterna, Centern och Kristdemokraterna föreslå satsningar som skulle finansieras av att man avbryter spårvägsprojektet.
Och det kanske fortfarande går att riva upp planerna på spårväg här och nu. Men om två år, om bygget är i gång, kommer det inte att gå.
221003 C, L, M och KD bildar ett nytt alliansen. Ehsan Nasari (C), Jonas Segersam (KD), Jennie Claesson (L), Therez Almerfors (M). Foto: Adam Wrafter
Det skuggbudgetarna inte säger någonting om är hur ett borgerligt styre i Uppsala skulle göra för att finansiera stora satsningar på skola och trygghet om man inte kan skrota spårvägsbygget.
Det är sannolikt ändå möjligt att både sänka skatten, trimma bort onödig administration och se till kommunens kärnområden. Men det kommer att vara svårare och kräva ett betydligt större politiskt mod. Och det är ett mod som tidigare borgerliga Uppsalastyren inte har haft. Bara under sin första mandatperiod, 2006-2010, vågade den dåvarande alliansen sänka skatten. Men de ineffektiva förvaltningarna rörde man inte.
Så, absolut, hatten av för att partierna pekar ut bristerna hos det nuvarande styret. Om man sedan, givet ett positivt valresultat, om två år förmår att också göra verklighet av sina löften, det är en helt annan historia.