Uppsala kommun borde sätta en stolthet i att stå på de utsattas sida.
Låt oss börja med det positiva. Den 12-åriga Uppsalaflickan med svår autism och intellektuell funktionsnedsättning får rätt till personlig assistans under dygnets alla vakna timmar. Helt i enlighet med Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS).
Flickans pappa kommenterar beskedet i P4 Uppland med att han känner sig ”15 påhittade kilon lättare.” Och det är lätt att förstå. Vad som däremot inte är lätt att förstå är hur Uppsala kommun har agerat. In i det sista har man kämpat för att flickan inte ska få det stöd hon alltså har rätt till.
Det var i början av december som P4 Uppland berättade att omsorgsnämnden i Uppsala kommun valt att överklaga en dom i kammarrätten som gav flickan rätt till assistans. Redan tidigare hade man avslagit ansökan om assistans enligt LSS, men domstolen gav alltså familjen och flickan rätt.
Men det räckte inte för kommunen. Som valde att överklaga en ung flickas rätt till assistans för att klara så vardagliga ting som att klä på sig, gå på toaletten och äta. Högsta förvaltningsdomstolen valde dock att inte ta upp överklagan. Så nu får man det stöd som man hela tiden har haft rätt till.
Det är nästan så att man börjar undra: Är det Uppsala kommuns modus operandi att ge sig på utsatta personer? Så är det förstås inte. Men om man ställer beslutet att hela vägen in i kaklet bestrida en autistisk flickas rätt till assistans bredvid agerandet i våldtäktsskandalen är resultatet inte vackert.
När förvaltningsrätten smällde det rödgröna styret på fingrarna för att man försökt tricksa med kommunstyrelsen valde man att inte överklaga beslutet. När det gällde en autistisk flickas rätt till stöd, tänkte man uppenbarligen annorlunda.
Trots att både Elsa och ”Siv” anmälde de övergrepp de utsattes för hände ingenting. Cheferna satt kvar, arbetet fortsatte som förut. Först när UNT uppmärksammade vad som inträffat började man agera. Men även då gick det långsamt, närmast motvilligt. Både på politisk- och förvaltningsnivå förfärades man förvisso, men motsatte sig fortfarande en ordentlig utomstående granskning.
Och så nu det hårda motståndet mot att bevilja stöd till en liten flicka med autism. Varken flickans föräldrar eller Elsa har stark rörelse i ryggen, ingen som för deras talan i maktens salonger. Om de inte hade orkat stå emot hade de körts över av kommun och förvaltning. Så får det inte gå till.
Uppsala kommun måste se över hur man agerar mot dem som befinner sig i utsatta positioner. Kommunen ska finnas där för sina invånare, inte ta strid mot dem.