I veckan påbörjade Ghana vaccinationen mot covid-19, som andra afrikanska land söder om Sahara, efter Sydafrika. FN-stödda vaccinprojektet Covax och Unicef levererade 600 000 doser Astra Zeneca-vaccin förra fredagen. Vaccinet ska i första hand gå till personer över 60 år, vårdpersonal och personer med särskilda hälsoproblem. Covax har som mål att minska klyftan mellan fattiga och rika länder, som kan betala sitt eget vaccin, och att leverera nästan två miljarder gratisdoser under 2021. Dagen efter följde en leverans till grannlandet Elfenbenskusten med nästan lika många doser.
Att Ghana ligger två månader efter Sverige med vaccinationen beror inte bara på egoism, att den rika världen först ser till sitt. Skälen är också medicinska och demografiska. Nästan 60 procent av Ghanas befolkning är under 25 år, en grupp som löper mycket låg risk för svår sjukdom och för att dö av covid-19, och bara fyra procent har fyllt 65 år.
Ålder är den överlägset största riskfaktorn för den som smittas av coronaviruset – 91 procent av de svenska dödsfallen har varit över 70 år. Och 70-åringar har som bekant inte börjat att vaccineras i Sverige ännu. Ur ett folkhälsoperspektiv finns alltså en logik i att börja vaccinera ”unga” nationer först under våren. Dessutom är de äldre i Ghana så pass få att det kommer att gå relativt snabbt för dem att få sina doser.
I teorin har man gjort rätt, om så att säga ”hela världen vore ett land”. I praktiken är det som vanligt, att de fattigaste har dragit den kortaste stickan. Samtidigt som 2,5 miljoner människor dött av covid-19, i huvudsak äldre i rika länder, har enligt FN lika många dött av covidrestriktionerna, i huvudsak yngre i fattiga länder. De har drabbats av hungersnöd när ekonomin stannat av, och de har drabbats av vårdkrisen då sjukdomar som malaria, tbc, lunginflammation och diarré inte kunnat behandlas som vanligt.
Smittskyddet är sämre på sjukhus i utvecklingsländer, och självklart borde vårdpersonalen där ha vaccinerats mot covid-19 långt tidigare. Vilket var vad Frankrikes president Emmanuel Macron föreslog i en intervju med Financial Times 16/2: 6,5 miljoner sjukvårdsarbetare i Afrika bör vaccineras så snart som möjligt, sade han, en insats motsvarande 3,4 procent av Europas beställda vaccin. Läkarbristen var svår redan före pandemin i många afrikanska länder som har under 100 läkare per en miljon invånare mot 4 000 i till exempel Sverige. Många läkare har smittats av covid-19 i dessa länder.
Även om man helt skulle bortse från solidaritet och mänsklig hänsyn fungerar inte vaccinegoism mot covid-19. Eller covid-20 som det kanske kommer att benämnas, eller covid-21. Om stora delar av världen förblir ovaccinerad kommer viruset att fortsätta mutera och förr eller senare kommer nya varianter tillbaka till västvärlden, som då endast vaccinerats mot covid-19.
Metoden att få ut vaccin till fattigare länder är att avstå doser och att skala upp verksamheten i Covax. Hundra länder, med Indien och Sydafrika i täten, har rest krav på att patenten för vaccinerna frigörs, så att de kan tillverkas i fabriker över hela världen. En farlig väg att gå, menar Bengt Mattsson, vaccinexpert på läkemedelsföretagen branschorganisation Lif. ”Patentskyddet är en förutsättning för ett innovationsdrivet samhälle, utan det hade vi inte suttit med de vaccin vi har i dag”, säger han (SvD 3/3). Han har en poäng.
Medan vi följer kurvan för vaccindoserna i Region Uppsala, som strävar på mot 25 000, kan vi påminna oss om mållinjen. Den ligger inte vid 260 000, de 70 procent av befolkningen som ger flockimmunitet. Det är 5,5 miljarder doser som är målet, ingenting annat.