"Kompakt mörker för Liberalerna - alla kurvor visar fel", "Interna stridigheter", "Bottenrekord för Liberalerna - igen".
Krisrubriker om det lilla liberala partiet har knappast saknats. Kommer L ens klara sig kvar i riksdagen? Om det åter blir jämnt mellan regeringsalternativen kan L:s vunna eller förlorade mandat få en avgörande roll i valet om mindre än ett år.
Partiets konflikter gör sig ständigt påminda. Som härom veckan, när kommunfullmäktigelistan skulle fastställas i Uppsala. Då undrade en del varför Eva Edwardsson - som hade fått starkt stöd i provvalet - inte föreslogs hamna högre upp på listan. "Eva är ju väldigt positivt inställd till Nyamko och det är svårt att tänka sig någon annan anledning i det här fallet", sade en källa till UNT (1/12).
Falangstrider hör till politiken.
Men det är som om det blir extra infekterat i L.
Det beskrivs ofta som falangstrider mellan socialliberaler och kravliberaler, som höger-vänster. Riktigt så enkelt är det inte.
Maria Mattsson Mähl, som sitter i L:s partistyrelse och är vd för utbildnings- och matchningsföretag AlphaCE Coaching & Education, startade en gång i tiden SSU Gottsunda. Hon säger sig ha lättare att förstå en socialdemokrat än en moderat. Samtidigt hör hon alltså till dem som står bakom partiledningen och Nyamko Sabuni.
Att Sverigedemokraterna är våra huvudmotståndare är vi egentligen överens om i partiet, säger Mattsson Mähl. Och adderar att det den senaste regeringsbildningen gjorde det uppenbart "att det numera är omöjligt att exkludera ytterkantspartier från inflytande."
Vänsterpartiet avgjorde mycket riktigt vem som blev statsminister, och SD fick inflytande över den budget som gick igenom.
"Det här var scenarier som Sabuni såg komma och det var också anledningen till att partistyrelsen påbörjade diskussionerna om vägvalet för ett år sedan", säger Mattsson Mähl. Att negligera ytterkantspartierna fungerade inte som strategi, fortsätter hon och beskriver det som en fråga om pragmatism.
Hon förklarar de låga opinionssiffrorna med att partiets väljare är liberala och borgerliga, och att många av dem kände sig svikna när partiet valde att ingå i Januariavtalet för snart tre år sedan.
Själv satt jag en gång i tiden i Liberala ungdomsförbundets förbundsstyrelse och minns att Sabuni, som minister i alliansregeringen, lyfte in frågan om hedersförtrycket på högre politisk nivå. Mattsson Mähl säger att hon inte alltid höll med men att hon med åren insett att Nyamko haft rätt.
"För henne är hedersförtryck inte en filosofisk fråga. Det är ett reellt hot mot unga tjejer", säger hon vidare och nämner att hon följt Sabuni på nära håll i 30 år. "En principfast person med mycket hög integritet", någon som "står upp för frågor som mångfald och integration".
Men är det inte givet att försvara partiledningen, när man sitter i partistyrelsen? Jag hade aldrig föreslagits att sitta där om man "förväntade sig en lågmäld eller lättmanövrerad person", svarar Mattsson Mähl.
Jag undviker att påminna om, eller rättare sagt skoja om, att partiet för drygt ett sekel sedan faktiskt sprack. Då var det alkoholfrågan som skapade splittring. De frisinnade förespråkade förbud, och utbrytargruppen startade Sveriges liberala parti. Först på 1930-talet återförenades man.
Nu undrar många om partiet klarar sig i valet 2022. Ännu verkar väljarstödet inte lyfta.
Var femte väljare ser sig som borgerliga och liberala, det borde kunna gå riktigt bra, säger en optimistisk Mattson Mähl.