Hellre en vaccindos i handen än tio i skogen. Den ständigt optimistiske vaccinsamordnaren Richard Bergström möter skepsis runt svenska köksbord när han gör sina utfästelser: om drygt en halv miljon doser i veckan från och med nu, och om att vi nog ska kunna vara färdigvaccinerade i juni. Skepsisen fångas upp väl av myndigheter och politiker, som ständigt sår tvivel om vaccinet, och av medier där nio av tio vaccinnyheter handlar om någon form av problem.
Egentligen borde det vara tvärtom, att de allra flesta vaccinnyheter är positiva. Det mest positiva av allt är att vaccinet finns. ”En historisk vetenskaplig bedrift” sade chefen för EU:s läkemedelsmyndighet EMA, Emer Cooke, när det första vaccinet från Pfizer/Biontech godkänts 21/12. Alla ledande svenska forskare håller med, men firandet har uteblivit. När kommer leveranserna? Varför fick Storbritannien sitt vaccin två veckor tidigare?
Den andra stora nyheten är att vaccinerna är så oerhört bra, att de ger ett nästan heltäckande skydd mot svår sjukdom – att de skyddar bra även mot brittiska och sydafrikanska varianter och att de också tycks skydda väl mot smitta. Tänk för ett ögonblick tanken hur det hade sett ut med nuvarande smittspridning utan ett vaccin. På äldreboendena och i hemtjänsten? För sjukvårdspersonalen liksom för hela det övriga samhället skulle coronapandemin varit en ökenvandring utan slut, med oerhörda konsekvenser på kort och lång sikt.
Klart att det har funnits negativa nyheter om vaccinerna. För ett av fyra godkända vaccin, Astra Zeneca, har det uppkommit misstankar om biverkningar, blodproppar och blodförändringar. Det har handlat om ett par fall per en miljon vaccinerade, men de olika beskeden om vaccinet medan saken undersöktes skadade förtroendet för Astra. I onsdags satte dock EMA ned foten och påpekade att alla vaccin behövs i kampen mot pandemin och att mycket sällsynta eventuella biverkningar inte är skäl nog för att avbryta vaccinationerna.
Leveransproblemen under februari och mars, som berodde på att vaccinfabrikerna ställde om till större produktion, var ett konkret dilemma som försenade vaccinationen av de äldsta och riskgrupperna i Sverige. Men det totala antalet doser för första halvåret kommer sannolikt inte att påverkas mer än på marginalen.
”Vaccinkaoset” kring påsk, om obokade tider i framför allt Region Stockholm, var två mycket goda nyheter förpackade till en dålig. Visst fanns, och finns, det ett informationsproblem om de lediga tiderna utanför vårdcentralerna, som för den tillfälliga vaccinationscentralen i Älvsjö. Men i grunden handlade det om en kraftigt ökad tillgång på vaccin och en snabb uppbemanning från regionens sida. Ett övergående problem, alltså.
En avgörande fråga blir när svenskarna, alla över 18 år, har fått vaccin. Den ursprungliga planen var ”första halvåret”, men efter senvinterns försenade leveranser har målet skjutits fram till efter sommaren, 15 augusti, av regeringen och en rad regioner.
På ett sätt är det kanske klokt att inte lova för mycket, att ta det säkra före det osäkra. Men faktum är att volymerna av Pfizer- och Modernavaccinerna justerats upp ganska kraftigt, något som infriats redan den gångna veckan. Richard Bergström betraktar 15 augusti som en bortre gräns. ”Jag tror vi är klara långt före det”, sade han till DN (1/4). Då räknade han inte ens med det fjärde vaccinet, Janssen, som börjar levereras i nästa vecka. Sammanlagt 1 250 000 doser ska vi få till och med juni, med dubbel smittskyddseffekt eftersom det bara krävs en dos av detta vaccin. En god nyhet? Nej, sakta i backarna. Allt kan fortfarande gå åt skogen.