Att vara tungan på vågen i en parlamentarisk församling förknippas ofta med partier i den politiska mitten. När inget block har majoritet kan det lilla partiet få igenom sin egen agenda genom att ömsom stödja det ena blocket, ömsom det andra.
I riksdagen är det Centern som är avgörande för att regeringen ska få igenom sin politik. Om C går ihop med oppositionen kan inte S och MP samla en majoritet bakom sina förslag. I Uppsala är situationen annorlunda, trots kommunens ”mittenstyre”. Här är det i stället Vänsterpartiet som, trots sin ytterkantsposition, gång efter annan är tungan på vågen. Socialdemokraterna, Liberalerna och Miljöpartiet saknar majoritet i fullmäktige och är beroende av Vänsterpartiets välvilja.
Inte konstigt då att Vänsterpartiet röstade på mittenstyrets budgetförslag för 2021 i tisdagens avslutande omröstningen. Precis som förra sommaren har partiet förhandlat med S, L och MP om specifika punkter i budgeten. Det handlar om konkreta satsningar med tydlig vänsterprägel.
Men Vänsterpartiet är inte alltid där med en hjälpande hand. Till Erik Pellings förtret har V:s kommunalråd Tobias Smedberg under mandatperioden också gjort gemensam sak med den övriga oppositionen och stoppat förslag från mittenstyret. Ömsom stöd till vänster, ömsom till höger, helt enligt regelboken.
All heder åt Smedberg och Vänsterpartiet som så klart gör helt rätt i att försöka maximera sitt inflytande – och som gör det med den äran. Om man inte vill göra allt för att driva igenom sin politik, bör man syssla med något annat. Ett ytterkantsparti borde dock inte kunna ha inflytande av det här slaget och därmed få hela mittenstyret att kränga åt vänster. Och i ett normalt läge hade V inte heller haft det.
Det är mittenstyret självt som har placerat Vänsterpartiet i dess guldsits. Om Centerpartiet hade varit en del av mittenstyret hade det haft egen majoritet i fullmäktige. Då hade man inte varit beroende av Vänsterpartiets stöd och hade varken tvingats till kompromisser vänsterut eller förluster i viktiga omröstningar.
De personmotsättningar som helt eller delvis omöjliggjorde Centerns medverkan i mittenstyret är numera en icke-fråga. Även med Stefan Hannas tidigare C-mandat borträknat, skulle en fyrpartikoalition få majoritet i fullmäktige. Det skulle stärka den politiska mitten och hänga av Vänsterpartiet. Inte minst för Liberalerna borde det vara en given prioritering att byta V mot C. Om inte nu, så senast till nästa budgetförhandling.