Tjugotre år är en lång tid i livet. I politiken är det en evighet. Ändå är det så länge som Socialdemokraterna har letat efter en ny välfärdsreform som kan vinna den breda medelklassens gillande. Det var nämligen då, i valrörelsen 1998, som statsminister Göran Persson lanserade förslaget om en maxtaxa i förskolan.
Löftet anses ha bidragit till valsegern 1998, och maxtaxan blev verklighet den kommande mandatperioden.
Sedan dess har man försökt göra om tricket, utan att lyckas. När finansminister Magdalena Andersson lanserade den så kallade familjeveckan i valrörelsen 2018 hoppades Socialdemokraterna garanterat att man hittat en ny maxtaxa. Men familjeveckan, sedermera i Januariavtalet bantat till familjedagar, är ingen ny medelklassmagnet.
Den bidrog knappast till valframgång – Socialdemokraterna backade i valet 2018 – och den har inte samma positiva privat- och samhällsekonomiska effekter som maxtaxan. Den senare gav ju dels ett ekonomiskt tillskott till alla de barnfamiljer som slog i taxetaket, dels innebar den minskade marginaleffekter för samma hushåll. Man kan så klart kalla det valfläsk, men det var också åtgärder som gav en knuff i rätt ekonomisk riktning.
Det bantade förslaget om familjedagar har nyligen varit ute på remiss, och det är inte konstigt att många remissinstanser är negativa. För om maxtaxan faktiskt var något som stimulerade arbete och konsumtion, låt vara på marginalen, gäller det motsatta för familjedagarna. Det är en reform som ger föräldrarna incitament att arbeta mindre och som minskar deras konsumtionsutrymme.
Frågan är också vilket behov familjedagarna fyller. Den så kallade familjedagspenningen är tänkt att användas då föräldern måste ta ledigt, till exempel vid lov, terminsuppehåll eller studiedagar för personalen. Upp till att barnet fyller 16 ska dagarna kunna utnyttjas.
Men till det finns redan de befintliga föräldradagarna. Som förälder får man spara 96 dagar upp till att barnet fyller 12 år, delvis för att kunna användas vid de tillfällen som listas ovan. Det finns så klart alltid undantag, men rimligen klarar de flesta tretton- och fjortonåringar av att vara hemma över dagen när skolan är stängd. Utan att mamma och pappa är med.
Det är ingen slump att många remissinstanser inte var imponerade. Och inte heller jag, trots att jag som småbarnsförälder tillhör målgruppen, gör direkt vågen. Jag har ju redan mina föräldradagar. Socialdemokraterna får leta vidare efter nästa stora välfärdsreform.