Antalet skjutningar minskade något i Sverige 2023, men fortfarande äger i genomsnitt en skottlossning om dagen rum. Samtidigt ökade antalet sprängningar med 68 procent jämfört med året innan, till 143 detonationer (till och med 15 december). Dessutom kunde ytterligare nästan 200 detonationer avbrytas under förberedelserna eller genom att sprängningen misslyckades.
Dödsskjutningarna blev tio färre än rekordåret 2022, då 63 sköts ihjäl. Men så många som 12 av de 53 dödade under året tros ha varit utomstående. De har råkat ut för förlupna kulor, de har varit släkt med någon av de ledande gängkriminella eller så har de bara råkat bo intill en av dessa släktingar. Fenomenet har ökat drastiskt de senaste åren och tros bero på att gärningsmännen blivit allt yngre och haft allt sämre koll på sina uppdrag.
Inte minst har Uppsala drabbats hårt under 2023 då tre personer fått sätta livet till, där den egentliga måltavlan varit en annan. En 60-årig mamma till en gängkriminell sköts till döds i Brillinge öster om Gränby, en 25-årig man som jobbade inom hemtjänsten dödades när han lämnade sin bostad i Salabacke och en 25-årig kvinna dödades vid en sprängning i Fullerö. Tidigare under sommaren hade en 14-årig pojke skottskadats i Gottsunda när han var ute och gick med sin familj.
Alla de uppmärksammade dödsfallen ägde rum under september, den svarta månad när våldsvågen tog sitt grepp om Uppsala, när riksnyheterna direktsände från staden och när många ställde frågan: Uppsala!? Vad är det som händer?
Ett relativt lugn lade sig över lärdomsstaden under årets sista månader. Men ingen glömmer bilderna på radhuset i Fullerö, den bortsprängda ytterväggen som gjorde att alla såg rakt in i sovrummet på övervåningen. Otryggheten har gradvis flyttat från krogkön vid stängningsdags, till övriga offentliga miljöer in till det som självklart ska vara den tryggaste platsen, hemmet.
Något gick sönder i Uppsala hösten 2023, den bräckliga tilliten till samhället urholkades ytterligare. Kommer samhällets svar, fler poliser med bättre verktyg och hårdare straff, att kunna bryta utvecklingen de närmaste åren? Kommer det långsiktiga arbetet med förebyggande åtgärder att lyckas? Eller kommer samhället att fortsätta glida isär, med segregation, rädsla och uppgivenhet?
Den som hoppas på ett gott nytt 2024 kan intala sig att det räcker med att några centralgestalter grips så att gängkriget kan avblåsas. Den realistiske förstår att det kan ta längre tid än så. Som polischefen Jale Poljarevius konstaterar: ”Det pågår fler konflikter än det alla pratar om” (Aftonbladet 29/12).