EU har vind i seglen. Andel européer som anser att deras lands medlemskap i unionen är positivt var rekordhögt, 63 procent, i Eurobarometerns senaste mätning (12/2).
Pandemiåret inleddes med ett svagt samarbete. Men under året har samordningen blivit bättre, och fördelarna av att vara en stor aktör vad gäller till exempel upphandling av vaccin, verkar ha blivit tydliga för EU-invånarna. Att Brexit till slut kunde verkställas och att ett långtgående handelsavtal kunde slutas, visade än en gång på EU:s handlingskraft. Förtroendet för EU som institution ökar på de flesta håll.
Men inte i Sverige.
I de flesta EU-länder har förtroendet för unionens parlament ökat. Svenskarnas förtroende för detsamma har sjunkit med 13 procentenheter. Det ligger nu på 35 procent, vilket är under EU-snittet. Helhetsbilden av EU har också blivit mer positiv senaste året generellt sett. Men i Sverige har i stället andelen som har en negativ helhetsbild av unionen ökat med sex procentenheter, till 21 procent. Motsvarande siffra för EU är 14 procent.
Varför har svenskarnas förtroende för EU minskat? Visst kan det bero på missnöje över vaccinationssamordning på EU-nivå eller unionens stödpaket i pandemin. Men tänk om den svenska attitydförändringen inte handlar om just EU som institution.
EU är nämligen inte den enda demokratiska institution vars förtroende har minskat det senaste året (Novus 23/1).
Förtroendet för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) minskade med 22 procentenheter i år jämfört med förra. Regeringen tappade 15, och Folkhälsomyndigheten (FHM) tappade 11 procentenheter under coronaåret. Förtroendet för Sveriges radio, morgontidningarna och kvällstidningarna sjönk med fem procentenheter vardera.
Till stor del har det att göra med just hanteringen av pandemin. Kanske är det detta förtroendetapp som spillt över på andra demokratiska institutioner, däribland EU? Coronapandemin har i ganska många skeenden inneburit att regeringen och myndigheterna verkar haft svårt att tala klarspråk med medborgarna. Trots återkommande försök att göra den svenska coronastrategins syfte tydligare och restriktionerna spetsigare har det ofta varit antingen otydligt eller godtyckligt vad som gäller. Ibland både och. Restriktionernas möjlighet till smittbromsning har alltför sällan diskuterats i kombination med hur man fortsätter att värna våra demokratiska rättigheter.
Ibland hör man talas om “restriktionsfatigue”, alltså att medborgare tröttnar på att följa restriktionerna. Men i Sverige verkar också en annan typ av fatigue pågå – vi börjar tröttna på våra institutioner.