När nya koalitioner uppstår i rikspolitiken rör det ofta på sig även ute i kommunerna. I fredags höll Vänsterpartiet, Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna i Uppsala gemensam pressträff vid Resecentrum. Partierna har gjort upp om satsningar på 45 miljoner kronor. Vänsterpartiet sägs ha varit pådrivande och enligt partiets Tobias Smedberg känns samarbetet ”helt rätt”.
Att Vänsterpartiet närmar sig samma ”högerpartier” som man genom åren beskyllt för det mesta som har gått fel är ett intressant skifte. Plötsligt har vi kunnat se partiets ekonomisk-politiska talesperson Ulla Andersson leende stå intill Moderaternas Elisabeth Svantesson i tv-rutan.
Vad som dock är ännu mer uppseendeväckande är att det från den ena dagen till den andra blev så oproblematiskt att luta sig mot stöd av Sverigedemokraterna. "De får rösta som de vill", är ledande vänsterpartisters - även den hittills enda partiledarkandidatens - svar. Det var inte länge sedan partiets riksdagsledamöter markerade mot SD:s Björn Söder med "du är Inte min talman” och bar budskapet "SD = rasister" på t-shirten. Sällan har man missat ett tillfälle att anklaga andra för närmanden till SD.
Vad man än tycker i sak får det ändå sägas hedra Rossana Dinamarca att hon står fast vid sin övertygelse att aldrig ge SD inflytande. För resten av partiet verkar denna princip som bortblåst.
Liberalernas Mohammed Hassan kallar V:s agerande för ”oärligt och fult”.
Utifrån taktik och strategi är det däremot lättare att förstå V. Partiet har hittat ett sätt att få politiskt inflytande – och samtidigt lyfta i opinionsmätningarna. Idealism i all ära, men väljarstöd och makt tackar partier sällan nej till.
Slutsatsen av de gångna åren, från Decemberöverenskommelsen till Januariavtalet och dagens situation, borde vara att partierna gör bäst i att köra med öppna kort. När det väl har passat har etablerade partier gärna fått igenom sin politik även med stöd av SD:s röster, men när meningsmotståndare har ägnat sig åt detsamma har det beskyllts för ”normalisering” och liknande. Och medan det har kastats paj till höger och vänster har SD vuxit till att, enligt opinionsmätningarna, bli ett av våra största partier.
Det går att som exempelvis Moderaternas Ulf Kristersson säga att man har omprövat sin tidigare hållning. Att man överger Decemberöverenskommelsens principer och i stället fokuserar på att få igenom den egna politiken. Det är åtminstone ärligare än att som Vänsterpartiet byta fot men låtsas som ingenting.