Utsatta barn behöver mer än en Barnkonvention

Om vi på allvar vill få slut på det lidande barn utsätts för måste det få konsekvenser när socialtjänsten gör fel och ignorerar såväl BUP som lagparagrafer.

När IVO väl kritiserat en kommuns socialtjänst finns det heller inga garantier för att någonting blir bättre, skriver Malin Lernfelt.

När IVO väl kritiserat en kommuns socialtjänst finns det heller inga garantier för att någonting blir bättre, skriver Malin Lernfelt.

Foto: Björn Larsson Rosvall

Ledarkrönika2020-09-18 02:21
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Den 1:e januari i år blev barnkonventionen svensk lag. Efter det tragiska fallet med flickan som kallades Lilla Hjärtat i början av året, tillsatte regeringen en särskild utredare med uppdrag att ta fram förslag för att stärka omhändertagna barns rättigheter. I riksdagen finns en majoritet för att skyndsamt se till att den nya lagen blir verklighet. I augusti överlämnade också regeringens särskilda utredare Margareta Winberg slutbetänkandet Hållbar socialtjänst – en ny socialtjänstlag, till socialminister Lena Hallengren. Ett av de områden som utredaren fokuserar på är stärkt barnperspektiv. Detta är utmärkt. Men även om vi förhoppningsvis snart kommer att få se viktiga lagändringar, finns det andra problem som måste adresseras när det kommer till LVU, lagen om särskilda bestämmelser om vård av unga. 

För även om det finns en lagstiftning, är det inte säkert att den följs. När lagen inte följs är det inte säkert att tillsynsmyndigheten, IVO, inspektionen för vård och omsorg, granskar ärendet trots att något tveklöst gått snett. Och när IVO väl kritiserat en kommuns socialtjänst finns det heller inga garantier för att någonting blir bättre. Om IVO, vilket skett i flera fall, efter utredning till exempel slår fast en kommun agerat fel när man flyttat ett barn från ett familjehem där det bott hela sitt liv, behöver kommunen inte återbörda barnet dit. I stället kan okunniga handläggare arbeta vidare som om ingenting hänt. Med luddiga löften om att ”göra annorlunda i framtiden” fortsätter kommunerna att nedprioritera barnperspektivet. Vuxnas önskemål och handläggares ovilja att arbeta med familjehem som ifrågasatt beslut som får barn att må dåligt, tillåts styra. 

I förra veckan anmälde därför tre organisationer, BPIS, Barnperspektivet i Sverige, BUS, Barn och unga i Sverige samt Barnets bästa IVO till JO, justitieombudsmannen. Organisationerna, som arbetar för att stärka utsatta barns rättigheter, anser att IVO inte tar sitt granskningsuppdrag på allvar. De tar i sin anmälan upp flera fall där IVO valt bort att granska trots uppenbara fel eller där granskning skett först efter att ärendet lyfts i media, vilket knappast är rättssäkert. 

Att IVO skulle bli fällt av JO är inte troligt. Men anmälan sätter fokus på något som är lika viktigt som en ny lagstiftning. Om vi på allvar vill få slut på det lidande barn som Lilla Hjärtat och många som hon utsätts för måste det få konsekvenser när socialtjänsten gör fel och ignorerar såväl BUP som lagparagrafer. Kritik från IVO måste leda till verklig förändring. Annars blir nya lagar och Barnkonventionen bara slag i luften.