Passtiderna i Sverige är extremt långa. Vill man ha ett pass i Uppland är den första lediga tiden i mitten av oktober (!).
Sedan restriktionerna släppte har bokningstrycket varit stort. Alla vill ut och resa. Problemet med bristen på passtider är dock återkommande. År efter år kommer rapporter om långa väntetider, framför allt inför sommarsemestern. Under 2018 kunde Uppsalaborna exempelvis få vänta i närmare tre månader på pass (SVT 2/5 -18). I år är det dock värre än vanligt.
Har vi inga pass, kan vi inte lämna Sverige. Vi blir kort och gott inlåsta inom de svenska gränserna. Moderaternas rättspolitiska talesperson Johan Forssell menar att det är att betrakta som en “ofrivillig husarrest”. Liberalernas Johan Pehrson påpekar i Expressen (2/4) att “Det står trots allt i grundlagen att vi har rätt att lämna landet, men nu håller staten oss oavsiktligt fångna”.
Det är precis så det är. Den senaste tiden har ett 20-tal anmälningar mot Polismyndigheten inkommit till Justitieombudsmannen (UNT, 28/3).
Men de provisoriska passen då? SVT rapporterade i veckan att folk “köade i sovsäckar” utanför Arlanda för att få ett pass. En person som stod i kön berättade att “folk hade varit här flera dagar innan”. Hundratals hade köat men bara ett 50-tal hade lyckats få ett provisoriskt pass (SVT, 3/4).
Ett resultat av de överfulla bokningssystemen och den medföljande passhysterin har varit att människor börjat boka upp mängder av passtider för att sälja dem vidare på en svart marknad. Eftersom tiderna inte var personliga, och Polisens system uppenbart dysfunktionellt, utnyttjades människors desperation att få ett pass av vissa individer. Detta är dessvärre inte olagligt, däremot naturligtvis omoraliskt. Nu har däremot passtiderna blivit personliga. Gott så.
Visst kan man mena att människor själva bör vara lite förutseende och förnya sitt pass i god tid innan det går ut. Men ska man verkligen behöva planera ett halvår i förväg för att kunna ta sig ut ur Sverige?
Borde inte Polismyndigheten insett att det skulle komma en anstormning av passansökningar lagom till att restriktionerna släppte, och således rusta inför det? I Danmark är köerna för att få en passtid avsevärt kortare än de är i Sverige. Där har kommunerna, i stället för Polisen, tagit över passansökningarna. Man har haft öppet under helger för att fler ska kunna få pass utfärdade. Passen i Danmark är giltiga i tio år, till skillnad från Sveriges fem år.
Att få ett pass utfärdat, för att kunna röra sig fritt, är en grundläggande medborgerlig rättighet som bara måste fungera.