Närmare bestämt samma misstag som när man chockerades över att Donald Trump över huvud taget kunde vinna valet för fyra år sedan. USA har nämligen aldrig varit “normalt”.

Trump speglar strömningar som finns i landet, och de strömningarna finns kvar oavsett vem som tillträder presidentposten i januari 2021.

Presidenten har fått en del gjort sedan han tillträdde för snart fyra år sedan. Många av de förändringar Trump har åstadkommit har gjorts genom en så kallad presidentorder, vilket innebär att de går att göra ogjorda utan stöd i kongressen. Dit hör till exempel vissa mycket restriktiva migrationsreformer, en del klimatskadliga avregleringar och att USA lämnat Parisavtalet.

Men även om det är möjligt, är det inte säkert att det sker. Trump valdes därför att han tilltalade en del av väljarkåren som tidigare såg sig som förbisedda. Det kommer att ta lång tid innan man vågar förarga den delen av kåren igen.

Dessutom är mycket av den skada Trump har gjort svår att återkalla. Korruptionsforskning har visat att ett samhälle fritt från korruption är svårt att bygga upp, men lätt att rasera. I det ljuset bör Trumps respektlöshet för rådande institutioner betraktas.

Trump har skanderat att hans meningsmotståndare bör sättas bakom lås och bom och erbjudit skydd till andra stater i utbyte mot osmickrande information om motståndare. 

Under coronapandemin har han – för att främja sin egen politiska agenda – försökt att underminera den amerikanska folkhälsomyndigheten och dess företrädare.

Trump har varvat en likgiltig inställning till sanningen med en föraktfull sådan. Det har förstås skadat den politiska debatten och försvårat för meningsmotståndare att förstå varandra – en utveckling som har spridit sig till Europa och det svenska politiska klimatet.

Polarisering är förstås inget nytt, men Trump använder den som ett verktyg för att gynna sig själv.

Det har gått långt, menar Uppsalaprofessorn Dag Blanck: “I vissa familjer kan man nästan inte träffas längre för att man har så olika politiska åsikter” UNT (3/11).

73 procent av alla amerikaner menar att republikaner och demokrater inte kan komma överens om grundläggande fakta. Över hälften menar att det andra partiet är ett hot mot USA. 40 procent kallar motståndarpartiet onda, en av fem kallar dem djur (The Economist 29/10).

De här siffrorna försvinner inte, bara för att Trump någon gång gör det.

Bara för att amerikanerna nu har röstat betyder det inte att man kommer att få ett slutgiltigt svar på länge. Oavsett vad som händer, kan inte dessa fyra Trump-år göras ogjorda.