Fram till nyligen förstod jag inte att "gatudekorationer" som dessa egentligen är ledstråk till hjälp för personer med synnedsättning.
Det är på sin plats att inleda den här texten med ett klargörande och en ursäkt. Jag har länge lagt märke till de metall- och gatstensmönster som finns på gågator, perronger och andra allmänna utrymmen. Jag har trott att det har varit något rent estetiskt, ett sätt att rama in och snygga till annars trista gatstenar och marmorytor. Och har därför ibland ställt cykeln över de vågiga mönstren.
Att de faktiskt fyller en annan funktion än att behaga ögat har aldrig föresvävat mig. Men det gör de. Mönstren är så kallade taktila ledstråk. De finns där för att hjälpa dem med synnedsättning att navigera gaturummet. Genom att följa ledstråken behöver man inte förlita sig på husväggar och trottoarkanter för att ta sig fram. Under förutsättning att ledstråken inte är illa planerade eller blockeras av till exempel cyklar, förstås.
SVT Uppsala har nyligen uppmärksammat att Synskadades Riksförbund kritiserat Uppsala kommun för bristande samarbete i hur staden anpassas för personer med nedsatt syn.
Även i våras framförde förbundet i en debattartikel (UNT 24/3) kritik mot vad man uppfattade som en ovilja att hitta lösningar tillsammans:
”När Uppsala kommun planerar för utformning och dimensionering av gator och torg tas sällan hänsyn till oss som har en synnedsättning. Detta blir i bästa fall besvärligt, i värsta fall livsfarligt för oss. Synskadades Riksförbund har vid upprepade tillfällen pekat på likartade tillgänglighetsbrister i kommunens detaljplaner för ny- och ombyggnationer av olika kvarter, utan gehör.”
I SVT Uppsalas inslag framgår hur detta kan ta sig uttryck i praktiken. Ledstråk kan plötsligt upphöra eller blockeras av till exempel gatuskyltar och cyklar.
Att ledstråken alltid ska finnas där och inte sluta i tomma intet eller blockeras av andra delar av den kommunala gatuplaneringen borde vara en självklarhet, inte den prioriteringsfrågan om gatuutrymmet som kommunen vill få det till. Gator och torg är till för alla och måste vara utformade därefter.
Men det är också läge för var och en att fundera över det egna ansvaret. För det spelar mindre roll om samarbetet mellan kommunen och Synskadades Riksförbund fungerar friktionsfritt, om alla ledstråk är där de ska vara och inte slutar mitt i en gata, om du och jag ställer cyklar och barnvagnar i vägen i brist på bättre vetande.
Vi måste helt enkelt bli bättre på att stanna upp och fundera över vad ”fina” dekorationerna på gatunivå egentligen är för något. Och förstå att det inte är lika självklart för alla att kunna röra sig fritt inne i stan.