I måndags fattade idrotts- och fritidsnämnden i Uppsala kommun beslut om att skjuta upp färdigställandet av ett 20-tal idrottsanläggningar med flera år. Även utredningar om ytterligare idrottssatsningar skjuts på framtiden. UNT rapporterade redan i förra veckan (14/11) om förslaget som nu röstades igenom i nämnden av det rödgröna styret med minsta möjliga marginal, 7 röster mot 6.
Det är både rimligt och orimligt agerat av Uppsalas tre styrande partier. För att förstå varför måste man hålla ett gäng tankar i huvudet samtidigt och reda ut vad som är problematiskt och vad som är mer förståeligt. Det gäller även för undertecknad som tidigare argumenterat för vikten av att kommunen satsar på breddidrott framför elitidrott.
Någonstans är nämligen beslutet i idrotts- och fritidsnämnden välavvägt, trots att det innebär att Uppsalaidrotten får vänta längre på såväl konstgränsplaner och ishallar som ridanläggningar och idrottshallar, för att bara nämna några projekt. Bland de utredningar som skjuts upp bland annat den om ett nytt elljusspår.
De planerade satsningarna på idrotts- och fritidsanläggningar är viktiga, men kan inte särbehandlas i en tid när Uppsala, precis som många andra kommuner, måste se över sina utgifter.
Vad som däremot ska kritiseras å det kraftigaste är hur det rödgröna styret har slarvat fram måndagens beslut och hur turerna kring det dessutom inte verkar tas på allvar av partiernas ledande företrädare.
Så sent som för tre månader sedan var budet att Gamlis IP lågt högt upp på listan. Arbetet skulle ”prioriteras upp i lokalförsörjningsplanen”, förklarade Liberalernas Jennie Claesson efter en överenskommelse med de rödgröna. Trots ”prioritering” skjuts nu slutdatumet fram från 2026 till 2027.
Det som skaver här är förstås att de ekonomiska realiteterna knappast var okända för Jennie Claesson och Erik Pelling (S) när avtalet ingicks. Pelling sade dessutom till UNT förra veckan dessutom sa att det beslut som nu fattats av nämnden inte skulle bli verklighet.
Den borgerliga oppositionen har protesterat mot planerna. Och även om det nog är ekonomiskt rimligt att skjuta upp många av idrottsanläggningarna, måste man även ge dem till hälften rätt. Förutsättningarna var de samma när man tidigare i år gjorde mer positiva utfästelser. Det hade varit bättre om man redan då satt ner foten.
Precis som Edvin Alam (M) och Tilde Lind (C) påpekar för UNT är det ett sätt att agera som med rätta upprör både föreningar och invånare. Slarvandet och skarvandet gynnar varken idrottsrörelsen eller förtroendet för våra lokalpolitiker.