På Stadsteatern applåderas det åt Kinky Boots, dragqueens och mod att vara sig själv. Tyvärr saknar politiker samma entusiasm för HBTQ-personer som vågar vara sig själva i verkligheten och inte bara på teaterscenen.
P4 Uppland har rapporterat om att väntetiden på Ackis för könsbekräftande vård ligger mellan 4,5 och 5 år. Att många svenskar inte får vård i tid är ett välkänt problem, men fem år är en häpnadsväckande lång kötid.
Till saken hör att självmordsförsök är sex gånger vanligare bland transpersoner än hos befolkningen i stort. Könsbekräftande vård minskar depression och mildrar könsdysfori, det vill säga att könsidentiteten inte stämmer överens med ens kropp.
Att en utsatt grupp tvingas vänta så pass länge på viktig vård skulle vanligtvis göra frågan prioriterad för politiker. Tyvärr verkar Uppsalas regionpolitiker inte bry sig så mycket om transpersoner.
Eftersom de flesta förstår att det är otrevligt att motarbeta och ifrågasätta människors identiteter bygger många argument mot könsbekräftande vård på påståenden om att begränsningar i själva verket hjälper transpersoner.
En del säger sig inte betvivla transpersoners identitet, utan helt enkelt vara skeptiska till den dramatiska ökningen av antalet könsdysforidiagnoser. Det finns en oro för att det för unga skulle vara trendigt att identifiera sig som trans. Denna dramatiska ökning kan dock jämföras med liknande historiska ökningar av homosexualitet och vänsterhänthet, när det blev något man vågade vara öppen med. Ingen skulle i dag påstå att ökningarna berodde på att det blev trendigt att vara homosexuell eller vänsterhänt.
Den som orkar stå i kö i fem år och sedan tillbringa ytterligare år med att skaffa sig en psykiatrisk diagnos gör förmodligen inte det för att det är trendigt.
De långa kötiderna skyddar inte barn, utan drabbar vuxna. De som har behövt vänta i fem år på att kallas till ett första möte hade alla hunnit fylla 18 innan remissen skickades och är åtminstone 23 år gamla idag. Knappast några ansvarslösa förvirrade barn.
Det allra värsta med den politiska motviljan mot transpersoner är inte utspelen utan tystnaden inför en vårdkris i vilken transpersoner behöver vänta uppemot fem år på att få vård. Den fruktansvärda självmordsstatistiken kommer inte att förbättras av regionens skamliga köer. Det är fantastiskt att publiken på Stadsteatern uppskattar modet att vara sig själv. Synd bara att entusiasmen och insikten är lika stor i Region Uppsala. Där behövs den mer än någonsin.