Ett valresultat på 49 procent och nästan 43 procent blankröster. Det enda rimliga agerandet efter att Uppsalas folkomröstning var genomförd 9 juni i år hade varit att kasta allt i papperskorgen. Att erkänna att det här var 600 000 bortslösade skattekronor. Att det visserligen var en del av en uppgörelse för att säkra makten, men att det ändå inte var värt det.
För med ett så lågt valdeltagande och med så många som röstade blankt för att uttrycka sitt missnöje med omröstningen går det inte att dra några slutsatser av resultatet. Annat än att det var lika delar slöseri och haveri.
Men det rödgröna styret vägrar inse att resultatet i folkomröstningen är oanvändbart. Om det är av stolthet eller för att fortsätta hålla ihop den bräckliga majoriteten i fullmäktige är oklart, men på onsdagens kommunstyrelse klubbade man ändå igenom ärendet ”Folkomröstningsresultatens omhändertagande i revideringen av översiktsplanen".
Man beslutade att ”använda resultatet av folkomröstningen som ett underlag”. Detta eftersom omröstningen visserligen inte gav ”entydiga resultat”, men ska ha visat på ”ett visst intresse för en utveckling av orterna längs Dalabanan och Ostkustbanan”.
Det är bara det att det inte är sant. Av de 49 procent av Uppsalas röstberättigade som deltog i folkomröstningen röstade bara 43 procent på Ja. Det innebär att den linje som kommunstyrelsen nu vill ska påverka översiktsplanens utformning bara har stöd av knappa 22 procent av de röstberättigade i kommunen.
I inget annat läge hade man låtit en så liten grupp påverka någonting så viktigt som en plan för Uppsalas utveckling.
När det var färdigröstat och färdigräknat i juni var Erik Pelling (S) mycket försiktig i sina kommentarer. Då menade kommunstyrelsens ordförande att resultatet borde tolkas ”med stor ödmjukhet och försiktighet”. Tydligen gäller inte det längre. Att blidka samarbetspartnern Utvecklingspartiet är uppenbarligen viktigare än att kalla ett demokratiskt haveri för ett demokratiskt haveri.
För hur man än vrider och vänder på det är det omöjligt att inte landa i samma slutsats: Folkomröstningen borde aldrig ha genomförts, resultatet kan inte tas för intäkt för någonting. Det borde ha hamnat i papperskorgen, inte på kommunstyrelsens bord.