Samtyckeslagen har inte nått sitt syfte.
En klump i magen. Så beskrev Bengt Ivarsson, advokat och tidigare ordförande i Advokatsamfundet, hur det är att hantera våldtäktsfall som handlar om sexuellt samtycke.
Det var apropå en granskning av Expressen (20/5-24) av samtliga överklagade våldtäktsdomar till hovrätterna år 2017 och år 2023. Den visade att det är dubbelt så vanligt att juristdomare numera är oense om de ska fria eller fälla, till följd av samtyckeslagstiftningen som infördes 2018.
Ivarsson konstaterade att i samtyckesfallen “bygger all avgörande bevisning på muntliga utsagor”. Det blir väldigt svårt att förutse hur domstolen bedömer ett fall när ord står mot ord.
Just de här orden har en ny avhandling från Uppsala universitet tagit fasta på. Sofia Orrbén, forskare i nordiska språk, har undersökt hur språket från domare och nämndemän skiljer på frivilligt och ofrivilligt i sexualbrottsdomar.
I de 86 undersökta fallen, samtliga med kvinnliga målsäganden, konstaterar Orrbén att kvinnor skuldbeläggs för övergrepp. Och deras argument om ofrivillighet ogiltigförklaras ofta i domsluten om de exempelvis inte sagt ifrån, gjort motstånd, varit lättklädda eller berusade – oavsett om domstolen friar eller fäller.
När samtyckeslagen kom i spåren av metoo-rörelsen ville S och MP “göra det möjligt att döma i fler fall” (SR, 23/5-24) som tidigare justitieminister Morgan Johansson (S) beskrivit sin politiska ansats. Kritiker befarade att beviskraven sänktes.
Men det är fortsatt höga krav som gäller, enligt Orrbén. Tingsrätten ska bedöma om en utsaga är ”klar, lång, levande, logisk, rik på detaljer” och en rad andra grejor för att nå en fällande dom.
Ändå har juristdomarna gått från oenighet i vart tionde fall före samtyckeslagen till vart femte fall förra året. Det betyder exempelvis att personer med sämre språk riskerar att inte bli trodda. I värsta fall kanske en oskyldig fälls, eller så får den utsatta inte upprättelse.
Orrbén visar hur språket låser oss. Det som Ivarsson säger är helt oförutsebart, det som ger en klump i magen, är ju enligt avhandlingen relativt förutsebart. Även om jurister nu tänker mer olika, sett till oenigheten mellan tingsrätt och hovrätt eller mellan hovrättsdomarna, uttrycker de sig ofta på samma sätt.
Vad lagen har gjort är att formellt centralisera samtycket, så att våld eller utsatthet inte ska vara avgörande för om brott begås. Som Orrbén lyfter är en kropp inte sexuellt tillgänglig förrän någon säger ja, snarare än att den bara är otillgänglig om någon säger nej.
Lagen har däremot inte ändrat språkbruket eller de juridiska föreställningarna om ansvar, brott och skuld som lagstiftaren ansåg behövde vädras ut. Om fler offer verkligen har fått upprättelse är svårt att säga.