Samtidigt som städer förvandlas till ruiner i en annan del av Europa fortgår planeringen och utbyggnaden av det växande Uppsala. Det är förstås helt i sin ordning, som det måste vara. Men det går lite på kryckor på vägen mot storstaden, som ska få 350 000 invånare på 2050-talet. Ett av problemen är kollisionerna som uppstår när visionerna och planerna möter verkligheten.
Det första mötet sker redan när planritningen lämnar kommunkontoret och ska ut på samråd. De som redan bor i befintliga eller angränsande stadsdelar har nämligen sin uppfattning klar om nya bostäder: Bygg glest, helst inte alls.
Men hänvisningar till sådant som ”omistliga naturvärden” brukar inte hjälpa annat än på marginalen, att det blir något färre nya bostäder. Kommunledningen har redan kalkylerat med det, tagit höjd i planeringen för att sedan kunna framstå som hyggliga när några grönytor sparas.
”För många är tallarna en anledning att bo här”, sade en Ulleråkersbo till UNT (1/3). Men det har man alltså inte mycket för. Om man däremot hittar en sällsynt djurart som byggt bo i nämnda träd kan det vara dynamit, när det än sker under processen. Sågklingorna kan tystna, grävmaskinerna stanna och kommunen tvingas tänka om.
Cinnoberbaggen har stoppat byggen tidigare, i Blodstensskogen i Eriksberg. I Ulleråker skulle den ”förmodligen” inte finnas, enligt utredningen. Men en ”artnörd” hittade larver av cinnoberbagge på två ställen i skogsområdet. Chansen (eller risken, sett med stadsplanerarens ögon) för att en artnörd ska ha vägarna förbi måste vara större i skogen mellan Ultuna och Uppsala än någon annanstans i landet. Vilket är ännu ett dilemma för den som planerar den växande staden.
Nu blev det inget avverkningsstopp i Ulleråker, länsstyrelsen gav klartecken för att fortsätta. Men ärendet är inte avslutat då kommunen polisanmälts. Efter Eriksberg och Ulleråker väntar också den stora striden om Sydöstra staden, 21 500 bostäder vid Bergsbrunna/Lunsen. Där finns redan cirka 10 000 invånare som vässar knivarna, samtidigt som de letar efter rödlistade arter.
Det färdiga bostadsområdet kan också betyda en krock mellan vision och verklighet. Det kan bero på presentationen, i bild lika mycket som i ord. Bakom ligger en stark önskan om att det nya området ska bli trivsamt. Betydelsen av ”trivsamt” framgår alltid tydligt i de arkitektskisser som bifogas planerna. Här vill man verkligen bo!
Gunsta, sex kilometer väster om Uppsala, ska få 470 nya bostäder och ett torg (UNT 2/3). Skissen som publiceras visar hur det kommer att bli. Ett bibliotek och en mataffär, och det är väl förvisso troligt. Men sedan ses också butiker för ”bröd”, ”hem”, en ”kiosk”, ytterligare flera butiker och en uteservering som skymtar. Det cyklas och joggas på Gunsta torg och, faktiskt, finns där inte också några barn som sparkar boll?
Hur blir det sedan när allt är färdigbyggt? Kanske blir det svårt för butikerna att konkurrera med stormarknader i Boländerna eller Gränbystaden och lokalerna får stå outhyrda? Hur är det egentligen med folklivet längs Råbyvägen eller Fyrislundsgatan, i Bäcklösa eller Brillinge? Alla dessa områden har också föregåtts av skisser med kaféer, barnvagnar och rullatorer, möten över generationsgränserna.
Visioner är bra. Men nya Uppsalabor har i första hand bostäderna till att bo i. Vill de besöka El Raval åker de till Barcelona, vill de vara i Belleville styr de mot Paris och lever trottoarliv i tät stadsmiljö. Hemma vill de ha det glest och grönt. Ungefär som Ulleråkersbon sade - det är ju därför man bor i Uppsala.