My Huhta tycker att Uppsala har stor förbättringspotential som cykelstad. "Det är katastrofalt. Det var mycket bättre i Gävle där jag har bott förut", säger hon.
Man pratar gärna och ofta om hur smidigt det är att ta sig fram på två hjul och man smyger inte ogärna in i samtalet hur bra det känns både att man själv tar ansvar för klimatet och att staden man bor i gör det.
Om ingenting görs snart så kan den självbilden krascha in i en rätt jobbig verklighet.
I en ranking som Cykelfrämjandet gör vartannat år rasar Uppsala från plats 10 till plats 21. När UNT (04/11) ställer frågor om detta till kommunen svarar man med ett oroande lugn.
– Det ser snarast ut som om andra kommuner har höjt sig. Det är väldigt positivt. Och vi kan se att vi håller kvar samma höga betyg, trots att vi inte gjort några större satsningar.
Säger Daniel Fritz, trafikplanerare och cykelstrateg på Uppsala kommun.
Det är ju alltid kul när det går bra för andra men den inställningen klingar falskt när betyget sjunker både för snöröjning, omdirigering vid vägbyggen och hur hinderfria cykelbanorna är. Tappet är störst i kategorin snöröjning där Uppsala går från 3,16 till 2,91 av 5.
Det låter annorlunda när UNT pratar med Rafael Waters (S), ordförande i gatu- och samhällsmiljönämnden. Han är självkritisk.
– Vi kan se att det inte blev bra när vi drog ner på ambitionen i fjol. De besparingar som gjordes motiverade inte de försämringar som vi såg. Jag upplever att det var stor enighet i nämnden om att vi i år kommer att sopsalta hela vintern, säger han.
Här tänker Waters (S) rätt. De beslut som fattas och den tid, energi och de resurser som läggs ner av kommunen kommer att påverka hur Uppsalaborna upplever det att cykla.
Framför allt kan kommunens inställning till snöröjning göra stor skillnad. Bara 37 procent av respondenterna tycker att kommunens cykelvägar sköts bra under vinterhalvåret, och när man tidigare i enkäten frågar varför folk avstår från att cykla är det vanligaste svaret att man väljer bort det på grund av vädret. Det går inte att hävda att det finns ett 100 procent kausalt samband mellan dessa men det krävs inget geni för att förstå att snömosiga cykelbanor gör att färre väljer cykeln.
Uppsala måste bestämma vilken typ av stad man vill vara, en för bilar eller en för människor.
Frågan om cykling handlar inte bara om att folk ska kunna ta sig från punkt A till punkt B. Det handlar om vilken typ av stad vi vill att Uppsala ska vara. Det handlar om hur vi väljer att se på staden och vem som ska få ta plats i den.
Antingen kan man göra misstaget som nästan alla andra svenska städer har gjort, att prioritera bilkörning över alla andra trafikslag. Eller så kan man välja en väg där man sätter invånarna i centrum. I det senare scenariot har cyklarna en självklar plats.
Att cykla är både bra för hälsan, miljön och klimatet. Men det är också bra för att det tar upp mindre plats, och för att olyckorna en cykel kan orsaka är betydligt lindrigare än vad en bil är kapabel till. Ska Uppsala fortsätta att vara en cykelstad så krävs det att kommunen också prioriterar cyklingen, och framför allt att de inte är nöjda när deras betyg sjunker.