Tvångsintegration för villabor i Uppsala

Sunnerstabygget har andra syften än att erbjuda bostäder.

Fälten norr om Sunnersta. Det kan bli en annan utsikt för villaborna med kommunens planer.

Fälten norr om Sunnersta. Det kan bli en annan utsikt för villaborna med kommunens planer.

Foto: Anna Bredberg/UNT arkiv

Ledarkrönika2025-03-13 10:20
Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal.

En kommunpolitiker kan motverka segregation på två sätt. Den uppenbara metoden är att inte göra om misstagen från miljonprogrammen, att planera nya bostadsområden mer varsamt med blandad bebyggelse och olika upplåtelseformer. Ingen däremot.

Men så finns det också en mer klåfingrig genväg, att försöka blanda upp redan befintliga områden. Eftersom det skulle bli svårt att sälja villor och radhus i skuggan av höghus tar man det från andra hållet och bygger lägenhetskomplex alldeles intill villaområden. ”För oss är det inte önskvärt att … delar av kommunen befolkas enbart av bättre bemedlade”, skriver kommunstyret i Uppsala (UNT Debatt 1/3).

Den som köpt ett hus nära vatten och natur ska alltså få sällskap av större flerbostadshus. Inte bara på grund av bostadsbristen eller fyrspårsavtalet, att ”någonstans måste vi bygga”. Nej, också av rent principiella skäl, att det inte ska få finnas ”reservat” av höginkomsttagare i Uppsala. På annat sätt kan man inte tolka styrets formulering.

Ingenstans blir detta tydligare än i planen för Sunnersta 51:22, ett område med 700 lägenheter precis norr om Sunnersta, på behörigt avstånd från den planerade spårvägen uppe vid Gottsunda Allé (UNT 9/3).

De 60 remissvaren från villaborna uttrycker stark oro. Formellt för den ökade trafiken med förlängda pendlingstider, den försvunna åkermarken, svårigheten för grodorna och skalbaggarna, pulkabacken, tillgången på förskolor och så vidare. Men där finns också någonting annat, en känsla av svek och ett brutet kontrakt. Det här var inte vad vi hade tänkt oss.

Den som varit med ett tag vet att det kan vara svårt att bygga intill områden med en stor andel högutbildade. Nybyggen kan överklagas, fördröjas och förändras på grund av hänvisningar till buller eller andra miljövärden, som rödlistade arter. Men det är ingenting man kan ta för givet. Processerna sätter sin prägel på stan, på relationen mellan makten och medborgarna och mellan eventuella framtida grannar.

En liknande debatt har pågått en tid i Stockholm och även i Uppsala får nu oppositionen en öppen målchans: ”Uppsala behöver fler välmående bostadsområden, inte färre”, replikerar Moderaterna (11/3). Delvis spelar demografin M i händerna för tillfället, men på sikt behövs en alternativ bostadsförsörjning. Att ”bygga attraktiva bostadsrätter och småhus” i utanförskapsområden har inte räckt långt hittills.

Det finns andra principer än Uppsalastyrets som är väl värda att lyftas fram. Som att invånare kan höjas utan att andra samtidigt sänks. Kanske kan de till och med förverkliga sin dröm och flytta till ett lugnt boende nära naturen?