En medarbetare på KTH hörde nyligen av sig. Personen hade lyssnat på en föreläsning om antirasism på KTH, men blivit besviken och irriterad av den. "Det var en två timmar lång identitetspolitisk föreläsning", säger KTH-medarbetaren. När hen för en ansvarig uttryckte kritik mot att perspektivet dessutom fick stå oemotsagt, bemöttes det med vaga och avfärdande svar.
Jag har fått ta del av powerpoint-presentationen till föreläsningen som tidigare i februari hölls av genusvetaren Anna Adeniji, som arbetat med normkritik. Den ideologiska inriktningen i presentationen går inte att ta miste på. Fraser och uttryck som "vita privilegier", "alibin", "vita personers övertro på meritokrati", "vita motreaktioner" förekommer.
I presentationen hänvisas det bland annat till mångfaldskonsulten Robin DiAngelo, vars bok "Vit skörhet" toppade boklistorna i USA under black lives matter-protestvågen. I boken kan man läsa om ”vita själar”, ”vit kontroll”, ”vitt samförstånd”, ”vit solidaritet”, ”vita kvinnors tårar” och så vidare. ”Den här boken är tydligt rotad i identitetspolitik”, understryker författaren. DiAngelo beklagar sig över individualism och meritokrati, över ”färgblindhet”.
Det hänvisas i presentationen även till ytterligare en populär amerikansk bok i samma genre, "Så blir du en antirasist", av collegeprofessorn Ibram X. Kendi. Även Kendi ifrågasätter ”färgblindhet” och argumenterar för särbehandling. Han skriver att ”älska kapitalismen” innebär att ”älska rasismen”.
Man kan förstås förespråka dessa perspektiv. Men de är omdebatterade och politiskt laddade.
Trots det ser Anna Adeniji ut att vara den enda föreläsaren som är inbokad under KTH:s programpunkter för vårens "Equality Forum", event där frågor som diskriminering och sexuella trakasserier tas upp. Dessa ordnas av KTH:s "Equality Office" som enligt hemsidan sägs arbeta för att "öka lika villkor” ur ett ”intersektionellt perspektiv".
När högskolan låter Adenijis föreläsning bli den enda i sammanhanget blir signalen att det är det perspektiv som också KTH står för. Ser ansvariga på högskolan inte den idékonflikt som identitetspolitiken tydliggör?
Ska man likt DiAngelo koppla personliga egenskaper till hudfärg? Och är särbehandling, som både DiAngelo och Kendi förespråkar, rätt väg? Själv svarar jag utan att blinka nej, och nej.
Åsiktsskillnaderna fanns tydligt redan under medborgarrättsrörelsen. Martin Luther King förespråkade likabehandling oavsett bakgrund, medan Svarta pantrarna och Nation of Islam förespråkade separatism på religiösa eller ”rasmässiga” grunder.
Nu har idéerna om separatism och särbehandling åter fått ett uppsving.
I många västländer finns tydliga tecken på en motreaktion mot de identitetspolitiska influenserna inom utbildning. I USA höjs röster för att förbjuda "critical race theory" - maktanalys om bland annat "vit överhöghet" - i fler delstater. Även i europeiska länder diskuteras frågorna.
Det finns en risk att vi får mer identitetspolitik och politisk styrning - såväl från vänster som höger. I stället borde universiteten själva säkra den akademiska friheten och mångfalden av perspektiv. Då behöver ansvariga förstås se problemet.
Det är inte fel av KTH att bjuda in Adeniji som föreläsare, men det är fel att presentera hennes hållning som det rätta perspektivet.
Adenijis föreläsning sägs vara "inspiration" till fortsatt arbete med inkludering på KTH, berättar KTH-medarbetaren jag varit i kontakt med. Okunnigt och farligt, kallar personen det. Jag kan bara hålla med.