Mellan 2010 och 2020 har det ekonomiska stödet från LO till Socialdemokraterna minskat från drygt tio till drygt två miljoner kronor. I dag ger enbart 5 av 14 LO-förbund ekonomiska bidrag till S, enligt en kartläggning från tidningen Arbetet (26/10). De senaste åren har även Kommunal, Pappers och nu senast Elektrikerna sagt upp bidragen till partiet.
Elektrikerna vill fokusera mer på “medlemmarnas behov i stället för på ett parti” och Kommunals valledare Katarina Berggren menar att “det känns omodernt att ge pengar till ett parti”. I stället ska pengarna läggas i en fond “för kommunalare av kommunalare”.
I SCB:s senaste partisympatiundersökning skulle var fjärde LO-väljare rösta på SD. Och trenden är tydlig: 2002 fick S drygt 62 procent av alla LO-röster. I dag stödjer enbart 35 procent av LO-medlemmarna S, enligt SCB.
I Arbetet beskriver en person att de förtroendevalda har gått till vänster medan medlemmarna gått till höger. Partipamparna i LO- och S-toppen ter sig alltmer främmande sina forna väljare. En S-väljare i dag är i allt högre utsträckning urban medelklass, inte industriarbetare.
Fortfarande talas det naturligtvis om omfördelningspolitik, om solidaritet med arbetarväljare och om jämlikhet. Men socialdemokratin finns i princip bara i teorin, och inte längre i realiteten. Det var ett tag sedan S var ett parti för arbetare, långt innan förslagen om uppluckringar i las eller marknadshyror. Den socialdemokratiska strategin att smutskasta sina forna väljare som har gått till SD och att smeta 30-talet på dem har sannolikt inte heller bidragit positivt för att höja röstsiffrorna.
Den tidigare LO-basen Karl-Petter Thorwaldssson ville exempelvis inte delta i samma panel som tidigare riksdagsledamoten Paula Bieler (SD) under 2018. Och i en intervju 2019 menade han att väljartappet beror på att människor måste “få känna att de också är en del av den fina utveckling vi har haft i Sverige” (Aftonbladet den 4 juni 2019). Gissningsvis håller inte majoriteten som flytt S med om Thorwaldssons bild av en fin utveckling de senaste åren.
Men trots att både pengaflöde och röster minskar, går LO in i valrörelsen med siktet inställt på att lobba för en socialdemokratisk valseger. Detta ter sig dock alltmer märkligt. Varför ska en sverigedemokrat eller moderat bidra med pengar till Socialdemokraternas partikassa?
Det är däremot välkommet att S-greppet om facket nu tycks försvinna. Socialdemokraternas väljartapp beror delvis på bristande kontakt med både väljare och verkligheten. Lite tyder på att något kommer att ändras på den punkten.